Det är nånting med kraven på avståndstagande som ofta blir äckelframkallande självrättfärdigt. Judar, tyckte kommunalrådet Ilmar Reepalu i Malmö, borde ta avstånd från Israels bosättarpolitik. Muslimer, tycker andra, borde ta avstånd från planerna att mörda Lars Vilks. Oklart vem, och på vilka grunder, som har rätt att ställa dessa specifika avståndstagarkrav.
Jag förklarar gärna att jag inte har minsta krav på att någon Hammarbysupporter ska ta avstånd från den sinnessjuka attacken på Sebastian Eguren på AIK:s träning idag. Inte heller att någon AIK-supporter behöver ta avstånd från Bojan Djordjics inte jämförbart sinnessjuka men dock frånstötande uppträdande i TV4-studion efter den s k ”Supercupfinalen” (som ju framställde sig som om det skedde på AIK:s vägnar). Däremot kan jag säga att det är den här uppblåsta stamkrigsmentaliteten som är problemet i båda fallen, benägenheten att se sitt lag som ”kränkt”, ”trampat på” osv. Kan man inte hitta på ett enkelt sätt att testa folk för sådana idéer och sen stänga av dem som testar positivt från arenorna?
Stamkrigsmentalitet var ordet. Instämmer helt!
I det Eguren-fallet blir det också bisarrt att kräva livslång stamlojalitet från en som bara varit ytterst tillfälligt ingift i släkten.
Ytterst tillfälligt är en underdrift. Killen kysser klubbmärket och säger sig vilja avsluta karriären i Bajen för att hans son ska se honom i Hammarbytröja. Och Eguren hade nog kunnat spela vilket av de 40 000 lag i världen som han platsat i, utom just aik eller djurgårn utan att någon uppfattat det som ett svek. Ska erkännas att även jag tog det hårt, kände mig beklämd av det hela. Gör man inte det är ju fotboll meningslöst. Ett visst mått av stamkrigskänsla måste ju finnas där, handlar det bara om pengar och ingen alls lojalitet kan man lika gärna heja på Burger King framför Sibylla eller H&M framför Zara. Och hela affären är beklämmande Inte bara för Bajen och dess supportrars skull, som dels mår dåligt och, vissa naturligtvis gör bort sig, utan även för att jag inte kan se någon som vinner på det hela. ALLA kommer i slutändan att förlora på den affären. Hammarby, fansen, Aik, Eguren själv, fotbollen.
Micke: jo, jag förstår lojalitetskänslan och att man kan känna sig beklämd om en spelare inte delar den. Men från den går en fin men tydlig linje till att känna sig kränkt å klubbens vägnar, att det blir hederskultur av det hela mao.
Micke: bra beskrivning över fotbollens egenart. Tack för orden.
Tja, Egurens problem är delvis att han hamnat i professionalismens paradoxer. Han har begripit att en professionell fotbollsspelare tjänar på (och nu menar jag inte bara i snävt ekonomiskt hänseende) att stå väl med klubbens fans, att engagera sig i den klubb där man för tillfället spelar, leva sig in i dess historia etc. Det behöver inte finnas något hyckleri eller någon beräkning i detta – det är väldigt lätt att ryckas med i t ex stämningen kring Hammarby, precis som jag minns att det var lätt att att ryckas med i atmosfären kring Assyriska när jag skrev om dem.
Och nu hamnar han i en situation där professionalismen ställer andra krav på honom. Han vill spela VM för Uruguay. Hans ursprungliga fans – de som vill se honom i Uruguays tröja – vill förmodligen att han ska spela klubbfotboll före VM också. Hade han kunnat spela i en annan klubb än AIK? Jag vet inte om han hade andra anbud.
Jag vet inte vad slutsatsen är. Kanske att den riktigt professionelle legionären – vilket ju är vad spelare som Eguren är – bör akta sig för att engagera sig FÖR MYCKET i en klubb. Han vet ju aldrig när professionalismen kan ställa andra krav på honom, när han den klubbens dödliga rival kan bli hans bästa alternativ i karriären.
Måste du använda ordet ”sinnessjuk” som skällsord? Är inte de psykiskt sjuka tillräckliga stigmatiserade genom boulevardpressens sensationalistiska sammankoppling av psykisk sjukdom och våld? Fotbollsvåldet är medvetet och kalkylerat. Det har ingenting med psykisk sjukdom att göra.
Ok, Magnus, det hade ju blivit lika problematiskt om jag sagt ”dumt” eller ”idiotiskt”…men jag förstår vad du menar, nämligen att de där människorna är ansvariga för sina handlingar. Så rätteligen borde det kallas ”ondsint” i stället.