Just when I thought I was out… they pull me back in

Vad kan få en avdomnad fotbollsbloggare att rycka till?

Att en ännu tröttare björn är på väg ut ur sitt ide.

Lars Lagerbäck är alltså högaktuell för IFK Göteborg, och det är inte utan att man skakar till. Jag satt hemma och gnällde över ännu en flat IFK-prestation efter Örebromatchen häromdagen och sa rakt ut i rummet att det borde vara dags att byta tränare. Catrine, som genom att leva med mig omedvetet skaffar sig allt mer fotbollskunskaper, undrade om inte Olssons och Rehns resultat varit ganska bra?

Jo, resultatraden 1-3-2-8 (typ) ska man väl inte skämmas för, om det inte vore för att inget tyder på att årets mellansäsong kommer att följas av ännu en. När spelare uppträder så håglöst som Blåvitts gjort i år, när ex-spelare som Berg och Wernbloom på avstånd kritiserar tränarna, då känns det uppenbart att det är ett problem i ledningen.

Att Håkan Mild skulle flörta med Lagerbäck är ingen skräll. Och Lagerbäck har gång på gång upprepat hur imponerad han är av Blåvitts strategi och Milds principer. Och vem var inte det, fram till förra säsongen?

Då var IFK Göteborg laget som gav unga spelare chansen, som försåg ungdomslandslagen med drösvis av spelare och som lyckats bryta det förutsägbara 4-4-2-spelet som alltid varit lagets signum, på gott och ont.

Vad skickar då en värvning av Lagerbäck ut för signaler? Sveriges mest erfarne tränare, en man med internationella meriter, en tränare som kan göra resultat med begränsade resurser. Skulle Mild landa värvningen av den förre förbundskaptenen är det en markering om att IFK Göteborg är att räkna med och menar allvar.

Och om det är några supportrar som skulle kunna älska Lagerbäcks defensivfotboll med hängslen och livrem är det Blåvitts. Det var ju så IFK nådde framgångar under Roger Gustafsson, och det har aldrig funnits några som helst krav på att Blåvitt ska vara ”lirarnas lag” eller något annat populistiskt och icke-produktivt.

Men sen då?

Säsongens debacle har solkat klubbens rykte, och de positiva vibbarna från 2007, 2008 och 2009 är plötsligt långt borta. Vad tänker en ung talang om att komma till Blåvitt för att bli coachad av Lagerbäck? Ser han chansen att utveckla sitt defensiva positionsspel för att senare i karriären vara en fullfjädrat utbildad tvåvägsspelare? Eller ser han en tränare som hellre spelar en högerfotad innerback som vänsterback än en naturlig kantspelare? Ska Robin Söder bänkas eftersom han fortfarande behöver förbättra sitt defensiva spel?

Ser de en klok nestor eller en gubbjävel som är ännu tråkigare än Jonas Olsson, och skulle kunna vara hans pappa?

Lars Lagerbäck skulle kunna göra fina resultat med IFK Göteborg. Men lika lite som han var framtiden för landslaget borde han vara det för IFK Göteborg. Ni såg hur FCK satte stenhård press på Barcelona direkt från avspark i båda halvlekarna i går. Jösses, om Blåvitt möter Linfield i kvalet till kvalet till Europa Leaguekvalet kommer Lagerbäck säga till spelarna att bara lyfta långt första kvarten, bara ligga rätt i positionerna, tills vi kanske kommit in i matchen.

Min magkänsla (som i och för sig inte är lika utvecklad som Nils-Eric Johanssons) säger att det här blir av. Men då måste Blåvitt se till att ha assistenter som är dokumenterade glädjespridare, skojare och humörhöjare. Fråga gärna Tommy Söderberg.

Det kommer att bli en surrealistisk upplevelse att höra klacken skandera ”Lagerbäcks blue-white army” när säsongen 2011 drar i gång.