Utlandszvenskar

Nej. Jag ska inte göra en Majlard. Tvärtom. Zlatan är svensk. För alla dumskallar som ifrågasatt detta är det tydligare än någonsin. För finns det något svenskare än utlandssvenskar? Pensionärer och golfdirektörer som flyttat till Marbella och som klagar på det svenska vädret och svenska skatter. Tatuerade snubbar och pensionärer som flyttat till Thailand och som klagar på de svenska kvinnorna eller hyllar den billiga sjukvården och de glada människorna. Kvinnor som flyttat till New York som dissar den Stockholmska litenheten. Män som stuckit till L.A. och säger att i Sverige får man inte bli rik.

Och så Zlatan. Fostrad i svensk fotboll har han lagt Europa under sina fötter och hoppat runt mellan storklubbarna och höjt sin lön till en nivå där han tjänar flera tusen när han sitter och skiter. Och så snart han kommer hem passar han på att dissa svensk fotboll. Han har inte spelat där på tio år. Han har till och med glömt att han spelat i allsvenskan och han tänker hellre sitta och röka än att spela där. Ändå tycker han att han vet vad som är fel och har rätt att klaga utan att komma med förslag på förbättring eller öppna för att hjälpa till i framtiden.

Jag klandrar honom inte. Det är lätt att bli sån när man är utomlands och när jag kom hem efter bara två månader i Sydamerika kände jag precis likadant. Men jag undrar varför inte en enda reporter petar hål på ballongen med en följdfråga: “Kan du ge något konkret exempel på hur det kunna bli bättre?” Eller, det undrar jag inte heller. Det enda som är ännu lika svenskt som dissande utlandssvenskar är masochistiska inlandssvenskar som älskar att bli dissade. Vi älskar att höra att vi suger.