Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2006

Muntligt betyg

Eftersom jag brukar klaga på SvD-Majlards metaforer ser jag det som en moralisk skyldighet att berömma honom när han har satt ihop en bra: ”Rikard Norlings mun blev till slut snäv som åtdragen gymnastikpåse”. Enkelt, åskådligt, träffsäkert.

Read Full Post »

Eftersnack

Jag måste säga att det genomblöta håret till kostymen, de ofrivilliga grimaserna och de märkliga ordvändningarna verkligen fick Norling att framstå i sin fulla autistiska gloria. Magnus Haglund såg att anstränga sig väldigt hårt för att se avslappnad ut bredvid honom.

Read Full Post »

Assyriska beláb

Jag gick på Assyriskamatch för en månad sen och såg ett demoraliserat lag och halvtomma läktare. Jag är inte direkt förvånad över det som hände igår. Men jag lider med Ninos och Sargon, som jag åkte bil med hem från Göteborg efter det smärtsamma kvalnederlaget mot Örgryte för två år sen (Ninos, som hade slagit knogarna i blod efter det ödesdigra självmålet i slutsekunden, och Sargon, som bad om att vi skulle stanna i Borås så han skulle kunna lindra nederlagets smärta med tre snabba Jägermeister på Stadshotellet). Jag minns supportrarna som jag åkte buss med till bortamatchen mot Falkenberg: hur Zelge Fans tålmodigt stod i kö på en bensinmack utanför Jönköping och väntade på att bli betjänade av den omständliga tonårstjejen i kassan. Jag minns mannen i skinnjacka som slog takten med ett hoprullat programblad mot en soptunnelock på Bårsta IP, de där minuterna efter att Assyriska gjort 1-0 mot Öster i den näst sista matchen i Superettan 2004 och verkade vara på väg mot direktuppflyttning, hur publiken plötsligt stämde upp en gammal favoritramsa med en frenesi som fick håret att resa sig i nacken på mig:

Assyriska beláb
yo yo
fi nis al meláb
yo yo

Jag såg många sidor av den klubben och inte alla ljusa och okomplicerade. Mycket av det som hände kring kvalmatchen mot Bunkeflo och flera av de assyriska reaktionerna på nedflyttningen, fick mig att känna igen den assyriska benägenheten – sammansatt av klanmentalitet, av en historiska bakgrund som förföljd minoritet i Turkiet och den ofta helt begripliga känslan av att vara diskriminerad och sedd över axeln i Sverige – att reagera på kritik genom att vända taggarna utåt. För två år sedan handlade det om hur tränaren Edmond Lutaj regelbundet fick sin bil vandaliserad, eller hotades av anhöriga till missnöjda spelare; klubben reagerade genom att bagatellisera problemen, förneka all kännedom om dem, eller insistera på att lösa dem internt. När nu Assyriskas hemsida – innan de stängde ner igår, eftersom någon virrhjärna lagt ut domaren Patrik Berglunds telefonnummer på forumet – skriver om planstormningen i söndags tar skribenten visserligen avstånd från den, men:

”Sedan kan jag ha förståelse för de upprörda känslorna och aggressionerna som demonstrerades. Assyriska är mer än ett lag. Det rödvita laget är en kulturbärande, identitetsskapande och intergrationsförmedlande förening. Och ibland slår det slint i skallen på en. Stormningen var ett sätt att markera ‘vi orkar inte längre!’. Vi vill bli behandlade som alla andra lag i superettan.”

Det kunde inte sammanfattas på ett bättre sätt: Assyriska är mer än ett lag, men vill samtidigt bli behandlade som vilket lag som helst. Jag tror inte alltid alla inom Assyriska förstår vad det innebär att behandlas som ”vilket lag som helst”. I ”vilket lag som helst” skulle det vara anmärkningsvärt om en styrelsemedlem skäller ut domaren i halvtid eller om domarens kompetens används som ett argument för att ursäkta en planinvasion. Så här skriver den assyriske journalisten Nuri Kino på sin hemsida (www.nurikino.com):

Främlingsfientlighet på sportarena?

I dag är tidningarna späckade med bilder och artiklar om att Assyriska fotbollslagets supportrar betedde sig illa på gårdagens match.


Jag var där.

Varför skriver ingen om att domaren betedde sig mycket illa? Han provocerade fram bråket och borde genast sparkas. Jag vet att man inte ska skylla en förlust på domaren, men i det här fallet är det befogat att ifrågasätta hans kompetens.

Han dömde fel flera gånger, bland annat såg han när en av motståndarnas spelare höll fast en av Assyriskas spelare men låtsades som ingenting. Och detta precis vid målet.

Grattis Sverige! Grattis Svenska Fotbollsförbundet!

Jag känner Nuri och jag gillar honom, men i det här fallet håller jag inte med honom. Jag var inte på matchen själv, men folk jag känner och litar på och som var där talar om en domare som visserligen var usel och uppenbarligen inte vuxen sin uppgiften, men vars domslut missgynnade båda lagen i lika hög grad. De talade om en utebliven straff när Assyriskas Erik Sundin fälldes, men om en annan utebliven straff för Bunkeflo när Atiku begick hands och en lika utebliven frilägesutvisning på David Durmaz. Det var fel när hammarbysupportrar skyllde planinvasionen på Söderstadion på en föregivet ”provocerande” domare; det är lika fel när Assyriska gör det.
Dessutom känner jag mig förolämpad när Nuri gratulerar mig, som svensk, för att Assyriska åker ur. Varför skulle jag vilja ha de gratulationerna? Varför tror han jag blir glad? Och varför skulle Svenska Fotbollförbundet, som för två år sen flyttade upp Assyriska till Allsvenskan på Örebros bekostnad, nu plötsligt vilja fiffla bort dem? Varför skulle Södertälje kommun, som byggt en dyr arena åt dem, vilja ha dem ur Superettan? Mediasverige älskade Assyriska för dess särart för ett och ett halvt år sedan, Micke Persbrandt och Mona Sahlin uppträdde plötsligt som trogna Assyriskasupportrar; det är helt enkelt inte sant att deras image har gjort dem till ett förföljt parialag. Det finns rasism i Sverige, något annat vore dumt och naivt att tro, men det betyder inte att allt som kallas rasism verkligen är det.
Det finns gott om skäl varför Assyriska nu har åkt ner i Superettan. Några förslag till varför det gick som det gjorde framförs i den här artikeln: http://www.svenskafans.com/fotboll/artikel.asp?id=141019. Hur det än är tror jag att Assyriskas enda chans att reda upp problemen är att sluta skylla dem på andra.
Och tro mig, Nuri och ni andra, detta skriver jag som en vän.

Read Full Post »

Elfsborgs lösen

Där sprang Anders Svensson och där sprang Holmén och ingen av dem tacklade Olivier Karekezi som sprang bredvid dem och i godan ro nalkades straffområdesgränsen. Det var som att se Stefan Schwarz springa bredvid Romario i den där VM-matchen 1994, med den skillnaden att Schwarz hade ett gult kort tidigare och hade order att inte tackla. Det var som att se det gamla, icke-tacklande Elfsborg sticka upp ett hårdbandsbeklätt huvud mitt i leran på Olympia. Älvsborgs lösen kostade Sverige många år av svett, möda och umbäranden. Låt oss se vad detta ögonblick av glömska kostar Elfsborg.

Read Full Post »

I kväll kl 21 på TV8 diskuterar jag fotbollsåret, terror-Tommy, maskulinitet och lite annat med Stephan Mendel-Enk hos Hörstadius.

Read Full Post »

Tillbaka till John Stuart

Den filosofiska debatten om vem som bör vinna allsvenskt guld fortsätter. Häromdagen hävdade signaturen ”Ola” (Andersson?) att den utilitaristiska principen ”största möjliga lycka för största möjliga flertal” kräver en AIK-seger, eftersom laget har fler anhängare än Elfsborg. Med all respekt, Ola, och från en så filosofiskt upphöjd position som möjligt, tror jag att det även finns fler människor som tycker aktivt illa om AIK än om Elfsborg, något som kan tänkas krångla till bedömningen lite grann. Dessutom tycker jag som det verkar om det faktum att så många retar upp sig på AIK-arnas framgångar är en inte obetydlig del av deras glädje över desamma, en invecklad och motsägelsefull faktor som jag inte tror ingick i John Stuart Mills rationalistiska begreppsvärld.
Men utilitarism är ett ganska vanskligt sätt att bedöma mänskligt liv på (själv undrar jag vad jag ska dra för slutsatser av att jag alltid grips av kraftiga olustkänslor när jag läser nåt ärkeutilitaristen Torbjörn Tännsjö har skrivit). Offsideredaktören Tobias Regnell, som jag pratade med idag, levererade ett annorlunda vinklat resonemang som gick ut på att man för AIK:s eget bästa borde hoppas på att de missade guldet. ”Annars kommer supportrarna att kräva jättesatsning inför Champions League-kvalet nästa år och så är de tillbaka där de började igen. Det blir bara värst för dem själva.”
Själv erkänner jag, utifrån ett mer moraliskt än filosofiskt perspektiv, att jag önskar att Fredrik Björck, när en höjdboll kommer singlande mot honom i eftermiddag, för sitt inre öra hör Råsundapubliken som skanderar ”han har sålt sig som en hora”, och förpassar bollen vidare in i eget mål.

Read Full Post »

Tony for president

Man undrar vad jag anser om Tony Gustavsson som ny Hammarbytränare. Svaret är: ingenting.
Det enda jag vet om honom är att han var på gång som tränare till Dala-Järna IK i div III men valde Degerfors i stället när han fick det erbjudandet. Över huvud taget är det oerhört svårt att ha åsikter om tränare om man inte själv är spelare eller på annat sätt nära involverad i ledningen av ett fotbollslag.
Det jag kan bedöma är en tränares laguttagning samt coachning, och för att den bedömningen ska ha någon relevans krävs att det handlar om ett lag där jag känner till spelartruppens kvalitéer. Men även i dessa fall grumlas min bedömning av att jag inte följt huvuddelen av tränarens yrkesutövande, nämligen själva träningen.
Jag kan även krasst konstatera vilka serieplaceringar en tränare uppnått, men de kan vara förvillande. Efter guldet 2001 har Sören Cratz hunnit få sparken från två tränarjobb – ska han bedömas efter insatsen i Hammarby? Eller är sejourerna i Helsingborg och Mjällby mer rättvisande?
När det kommer till tränarrekrytering brukar jag veta att det är vissa namn jag inte vill se i min klubb, men de åsikterna grundar sig mer på deras massmediala bild/image än hur de faktiskt är som tränare.
Ärligt talat har jag svårt att begripa alla er tyckare (supportrar, bloggare, journalister) som har väldigt bestämda åsikter om huruvida en tränare är bra eller inte. Vad grundar ni er uppfattning på?

Read Full Post »

Older Posts »