Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2007

Down and out in Copenhagen

”Man vill vara lycklig, men livet tillåter inte alltid detta”.
Denna livsvisdom är formulerad av Thore Skogman och publicerad i hans ”Samlade tankar på pränt”. Av någon anledning är det dessa ord som jag kommer att tänka på efter att ha varit nere på Parken i Köpenhamn och sett mitt favoritlag.

Annonser

Read Full Post »

Man älskar den man får

Det finns öisare och det finns öisare. Det finns forwards och det finns forwards. Det finns ligor och det finns ligor. Ni förstår kanske vart jag vill komma.

Okej för att det är besvärligt att Sveriges bästa spelare inte vill spela i landslaget. Att den spelare som kanske lyckats allra bäst i just landslaget precis skadat knäet är inte heller så roligt. Men vad gör det, frestas jag att i övermod säga, när det finns en kille till, som aldrig riktigt platsat, som aldrig riktigt fått konkurrera på lika villkor, men som alldeles just nu får backarna från Olympique Marseille att se lika tafatta ut som rundningsmärkena i Elfsborg gjorde när han sist lekte med dem våren 2003. Den långa slängiga kroppen, den där löpstilen som mer ser ut som ett lufsande men som ändå sekundsnabbt lägger flera meter mellan honom och närmaste försvarare.

Johan Elmander spelar inte i ett av den franska ligans bästa lag (tillägg efter kloka kommentarer, Toulouse går förstås just nu väldigt bra, men anses allmänt inte tillhöra toppen) men det är som om han för ögonblicket helt själv kan uppväga det för att leka med backar som förmodligen är en hel del kvickare än de som Nordirland kan bjuda på. Och som han leker. Han må inte ha Zlatans varggrin, och inte heller hans styrka i boxen, men just nu delar de den där gudagåvan som god form och spellycka innebär. Han lägger huvudet på sned och hänger liksom avigt mot sin back bara för att i samma stund som öppningen finns där, som passningen kommer ha skapat sig ett ointagligt försprång ur intet.

Det finns viss desperation i den här kärleksförklaringen, förstås. Elmander är som bäst i landslaget när han får bollarna av Kim, och den senare tycks fast förankrad på bänken. Han måste få smarta bollar att springa på för att kunna få ut maximalt av den där snabbheten, den där leklusten. Att bara ha en glimrande forward är inte heller en drömsituation.

Men han finns där i alla fall. Och han ser lika imponerande ut nu som han gjorde för fyra år sedan mot allsvenskt motstånd. Det är ett kliv som svenska spelare väldigt sällan lyckas med. Det finns alltså saker att glädjas åt, också.

Read Full Post »

Jag såg färdigt Twin Peaks imorse. Eller rättare sagt, jag såg fram till det avsnitt jag har bestämt avslutar serien för mig, när Leland Palmer dör i fängelsecellen medan agent Cooper ledsagar honom mot ljuset och sprinklern dränker dem i vatten. Resten av serien minns jag fortfarande som ett eländigt vattentrampande krönt av en idiotisk antiklimax, där agent Cooper besätts av Killer Bob, och om det är nånting jag hatar så är det den typen av skräckfilmsslut. Det vill säga att man ägnar en hel film att ta kål på ett monster, varpå kameran zoomar in platsen där monstret begravts och så dyker en klo upp ur marken… Jag avskyr verkligen av hela mitt hjärta den hånflinande estetik som ligger bakom den sortens slut; i mina ögon är de det ett brott mot konstens hela kathartiska idé. Så om jag vet att de kommer att inträffa ser jag det som min rättighet som läsare/tittare att undvika dem. (Jag hade förresten gärna tagit bort Nadine med sjörövarlappen och receptionisten Lucy också, väl larvigt och nittiotalsskruvat för mig.)

Och på tal om ego. Vi kom ju överens om att inte nämna Z-namnet här på ett tag, men jag funderade på ett par inlägg här igår om anledningen till den Onämnbares impopularitet hos journalister och den väldiga mediebacklash han nu är offer för. Fenomenet existerar ju verkligen och är ganska olustigt. Överhuvudtaget är jag väldigt trött på att människors inställning till media ska spela en så förbannat stor roll när samma media bedömer dem, och när jag såg till exempel ett inslag på FAN-TV som bara ägnar sig åt att diskutera svenska landslagets attityd till samma sportmedia som FAN-TV är en del av måste jag säga att jag känner mig inlåst i en hopplöst syrefattig och självrefererande värld. På samma sätt är det så uppenbart att den Onämnbare nu får fan för att han har behandlat vissa journalister respektlöst. Majlard var en gång så pinsam att han faktiskt klagade i tidningen över att Z inte hälsat på honom när han besökte Ajax träningsanläggning. Det är i och för sig samme Majlard som en gång jämrade sig i tidningen över att Lagerbäck gett honom ett argt ögonkast, men ingen ska inbilla mig att det inte spelar in på andra håll också och att Z inte skulle ha blivit mildare bedömd i Aftonblader om han bara hade varit snällare mot Robert Laul.

Signaturen Leif Engqvist gjorde helt rätt i att dra in Shakespeares namn i sammanhanget, för en av Shakespeare yrkesknep var ju faktiskt att aldrig ställa sitt ego i vägen för sina karaktärer utan att gå in i dem, med total poetisk inbillning. Som essäisten William Hazlitt skrev om honom: ”By an art like that of the ventriloquist, he throws his imagination out of himself, and makes every word appear to proceed from the mouth of the person in whose name it is given. His plays alone are properly expressions of the passions, not descriptions of them.” Jag vidhåller att det är ett bra recept för sportjournalister också. För lösningen är trots allt inte att alla andra ska ignorera de ämnen som superegona har tjatat slut på, även om det är frestande: lösningen är att behandla dem på ett mer nyanserat och inlevelsefullt sätt.

Read Full Post »

Henke eller ingenting

Jag tror att Magnus Hedman har rätt: i Marcus Allbäcks frånvaro finns det en chans för förbundskaptenerna att få med Henke Larsson i landslaget mot Nordirland. I sådana fall som ett temporärt inhopp, i stil med det han gjorde mot Ungern under den senaste landslagsvägrarperioden. Henke är en spelare som presterat bäst när han inte tas för given, när han kan ses som en räddare i nöden, och den halvårslånga frånvarn har gett honom möjligheten att få tillbaka den positionen i landslaget. Men Zlatan? Herregud, ett läge när det går fantastiskt bra för honom i Italien och där Sverige verkligen behöver honom? Nej, att han njuter av den situationen är lika säkert som att det är den som minst av allt kan få honom att ge vika. Kanske, om eller när hans latenta auktoritetsproblematik börjar ge utslag i Inter också, och han börjar få känslan av att han har någonting att vinna på att komma tillbaka till landslaget. Men inte innan dess.

Read Full Post »

Efter att ha studerat förberedelserna inför den allsvenska säsongen kan vi inte annat än yppa vår mest uppriktiga beundran för Hammarby IF. De sluga herrarna från Söder har med all önskvärd tydlighet analyserat de senaste allsvenska säsongerna och dragit slutsatsen att inget leder till misslyckande och kollaps så säkert som någon form av förväntningar på laget. Djurgårdens oväntade triumf över Malmö FF 2005, Elfsborgs och AIK:s kapplöpning om guldet medan MFF, Hammarby, Djurgården och IFK Göteborg kollapsade ifjor, allt pekar åt samma håll – bara de lag som helst saknar någon form av press på sig kan hoppas på framgång. (Inom parentes är mönstret detsamma på internationell nivå, vilket både Argentinas och Frankrikes VM-kollaps 2002 och Brasiliens fiasko nu senast ger besked om). Vilka förberedelser kan alltså vara mer lämpliga än att göra sig av med ett par nyckelspelare och hamna i öppen schism med en av dem som är kvar? Återstår bara att se om Hammarbys planer på att befria laget från prestationsångest är så sofistikerade att de, i likhet med Helsingborg ifjor, hade tänkt sig att inleda med en katastrofal vårsäsong för att därefter kunna komma bakifrån, eller om de rentav tänkt sig att använda AIK-metoden och planerat in en inledande sejour i Superettan? Vi tvekar dock inte att utnämnda dem till Tre Hörnor Straffs guldfavoriter inför 2007!

Read Full Post »

Sub specie aeternitatis

Med någon möda har vi börjat fundera över vad som kan tänkas inträffa i år i det så att säga större perspektivet, vilka ändringar, med andra ord, som kan tänkas äga rum i den Allsvenska maratontabellen. Hur ser lagens utsikter ut, vad har de för möjlighet att avancera, löper de rentav risken att tappa mark? En snabb titt i den tabell som underhålls av Jimmy Lindahl på Svenska Fotbollsstatistikers Sällskap (tre poäng för seger) avslöjar att

* IFK Göteborg inte alls kan känna sig trygga på den förstaplats de erövrade från Malmö FF under skåningarnas sejour i Superettan år 2000. MFF är just nu bara 8 poäng efter. Stor dramatik väntar alltså under 2007!

* AIK ligger där de ligger på tredjeplatsen. 137 poäng upp till tvåan MFF, 222 ner till fyran IFK Norrköping, som dessutom inte har någon möjlighet att försöka komma ikapp på ett tag än.

* Femman Elfsborg ligger ytterligare 419 poäng bakom Norrköping och får vara glada över att ha sexan Helsingborg ytterligare 61 poäng bakom sig, på 2005 poäng.

* Djurgården, på sjunde plats, får vara glada över att de helt nyligen passerat åttan Örgryte IS. Och rikta in sig på att öka försprånget (nu 26 poäng) ytterligare. Upp till Helsingborg är det ytterligare 222 poäng…

*Nian Gais på 1489 poäng får koncentrera sig på att hålla tian Halmstads BK på 1474 bakom sig. Eftersom Gais har dalat från sjunde plats under sin långa frånvaro från Allsvenskan får de vara nöjda med det. Upp till Öis är det numera 268 poäng.

*Hammarby har, tack vare elitlicensnämndens ingripande, lyckats ta sig förbi Örebro SK och ligger numera på plats 11 med 1295 poäng före närkingarna med 1238 på tolfte plats. Det är ett avstånd som man trots allt bör klara av att hålla.

*Kalmar FF får pusta ut och glädjas över att man förra året lyckades klättra förbi Sandvikens IF upp till 16:e plats med 591 poäng. Upp till Degerfors på 15:e är det ytterligare 267 poäng, men det passar väl Nanne och hans grabbar att jobba på lång sikt.

*Även Trelleborgs FF, nu nummer 21 på 335 poäng, får rikta in sig på att konsolidera sin position. Säsongen 2004, så sorglig på många sätt, lät åtminstone TFF arbeta sig förbi både IFK Eskilstuna och IFK Malmö och nu gäller det att tålmodigt knappa in på Sleipner, Åtvidaberg och Brage på 472, 485 respektive 487 poäng.

*Gefle IF har däremot mycket gott hopp om att lämna sin 31:e plats i tabellen. Endast 15 poäng behövs för att passera IFK Sundsvall på plats 30. Ett rimligt mål för Per Olssons killar!

*Slutligen ska Brommapojkarna, Allsvenskan 60:e lag någonsin, ta steget in i tabellen och kan säkert redan under de tre, fyra första matcherna passera Billingsfors på 3 poäng och 56 minusmål. Med 26 matcher till förfogande bör de som riktmärken kunna använda något av de andra lag som gjort det antalet matcher och inga fler, nämligen

Umeå (37:a med 30 poäng)
Ljungskile (43:a med 20)
Oddevold (45:a med 19)
Saab (47:a med 18)
Derby (50:e med 15)
Assyriska, Brynäs och Enköping (51-53 med 14 poäng).

Ska vi tippa på en plats någonstans i trakten av Saab? Rafflande blir det i alla fall.

Read Full Post »

Syndens lön är döden

Bland feministiska kamporganet Aftonbladets lista över ”störiga stockholmsfenomen” som man kan plusbedöma i en omröstning på tidningens webbplats lägger vi märke till ”kvinnor som ockuperar två säten på bussar och tunnelbana med sina väskor och kassar”. Eftersom vi på Tre Hörnor Straff är erkända specialister på att upptäcka störiga beteendemönster hos våra medmänniskor noterar vi dock framför allt att några gravt asociala beteenden saknas – till exempel att sätta sig ytterst på ett dubbelsäte på bussen eller tunnelbanan fast platsen innanför en är tom (vilket tvingar den som vill åt den platsen att tränga sig förbi en) eller att prata i mobiltelefon samtidigt som man expedieras i en kassa. Båda dessa dödssynder är, vill vi påpeka, könsneutrala. Liksom deras motsvarighet i fotbollssammanhang – att säga ”Män Jo” när man menar Manchester United, eller ”Freddie” när man menar Fredrik Ljungberg.

Read Full Post »

Older Posts »