Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 28 april, 2007

Ja, jisses, maken till AIK-mos på Malmö stadion har jag inte sett sen den där regnmatchen 2002 när Djurgården skulle hindras att vinna guldet… Eller Masses och Lasses målkalas i SM-finalen 1986, för att riktigt rota i minnena. Här fanns mycket att uppmärksamma, men av någon anledning var det en offensiv rusch av Anders Andersson från mittbacksplats som fäste sig i minnet. En fint, ett väggpass, en offensiv raid full av självförtroende: resultatet blev ingenting, om det inte är så att varje lyckad manöver samverkar med andra och till sist kan starta en vinnande trend. Trender åt andra hållet vet de ju allt om på Malmö stadion, men jag får säga att jag tycker att terapin åtminstone visar klara tecken till att lyckas. Eftersom Alf Westerberg är en så sympatisk och intelligent person är jag extra glad att hans roll i processen verkar mer framträdande än den assisterande tränarens alltid är – det är det intrycket man får när man ser honom agera på sidlinjen.

Vad gäller AIK känns det inte som om de behöver oroa sig för något omedelbart backlash. Nicklas Carlsson var precis så förbannad och ödmjuk och samtidigt så paradoxalt självmedveten efter matchen som jag hade önskat att mina spelare var om jag var Rikard Norling. Det är bara det att det finns så många lag med något att bevisa i Allsvenskan just nu. Helsingborg för AIK härnäst.

Det kan vara en annan anledning till denna osedvanligt jämna Allsvenska (MFF slår AIK, AIK slår Hammarby, Hammarby slår TFF, TFF slår MFF). Jämnheten är ett svaghetsbevis för svensk fotboll, sa Stefan Rehn, och delvis kan han ha rätt; men den kan också ha att göra med att det faktiskt finns en massa lag som vill nåt i Sverige just nu. Och ska man tro Lagrell i nya Offside kommer det att öppnas betydligt fler möjligheter för dem i framtiden. Det kanske kan bli nåt av det här ändå.

Annonser

Read Full Post »

Jag har sett Malmö FF tillräckligt många gånger under de senaste tio åren för att förstå varför Sören Åkeby går fram till sidlinjen och knackar pekfingret mot tinningen efter båda målen. Här gäller det att inte ta ut några segrar i förskott. Här gäller det att se till att man inte får gräma sig över att det inte stod 3, 4 eller 5-0 i paus, som inte alls hade varit omöjligt. Uppenbarligen var det MFF-frustration Mäster Norling spekulerade i, eftersom han fyllde den egna planhalvan med spelare i hopp om att de himmelsblå skulle finna det lika besvärligt som de gjorde mot Gais och TFF. Men nu verkar det som allting sitter just i det där MFF-huvudet istället för i motståndarnas laguppställning. Återstår att se om Åkebys pekfinger kan hålla det kallt i andra halvlek också.

Read Full Post »


Jag har visserligen aldrig gillat honom, men det här är bara för mycket. Killen fick en Everton-tröja när han föddes, gick på sin första match vid 6 månaders ålder, han började spela för klubben när han var nio år gammal! Okej för att moderna fotbollsspelare är legosoldater, men man kan välja hur mycket av sin själ man säljer. Det spelar ingen roll hur mycket pengar han har numera att lägga på medelålders prostitutuerade med smiskspecialiteter, Wayne Rooney har reat ut sin.

ps. För dem som inte ser på bilden kysser han alltså Manchester Uniteds klubbmärke efter sitt 3-2.

Read Full Post »

Dags, alltså, för ytterligare en session med Allsvenskans två främsta terapipatienter (den tredje, olycksbrodern från IFK Göteborg, tycks numera bedriva egenvård helt i syfte att acceptera sin nuvarande ödmjuka livssituation). Man får nog säga att AIK tycks ha gjort betydligt större framsteg vad gäller rehabiliteringen. Och anledningen är förmodligen enkel – det ska så mycket till för att patienten från Malmö ska känna sig återställd. Ett halvsopigt SM-guld à la 2004 räcker absolut inte, det retade bara aptiten efter kvartsfinaler i europacupen och eror av dominans inom svensk fotboll. Jag tror inte AIK skulle reagera likadant.

Read Full Post »