Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2007

Förra året missade jag hemmaderbyt mot Hammarby. Hemmapremiär var det dessutom, om än på den där betongklumpen i förorten. Det är väl bara följdenligt att killen som köpte de där oombokningsbara Paris-biljetterna senare på hösten ordnade så att jag inte kan gå i kväll heller. För södra stå går inte. Det går inte med en månad kvar till förlossning, med foglossning, med 90 jävligt tunga kilo extremt snett fördelade över kroppen.

Jag ska alltså se matchen på teve. Tidigare i dag satt jag och en kompis på en bänk vid Karlaplan och diskuterade våra känslor inför matchen. ”Quirino gjorde nästan mål mot Trelleborg”, sa jag. ”Ett och ett halvt år efter 15 miljoner känns den ljuspunkten sådär”, sa han. Sen pratade vi om Elmanders mål mot Bordeaux.

Annonser

Read Full Post »

Liljor i Saron

På Expressens enkät om bästa svenska dikt någonsin valde jag en av en Kalmar FF-supporter. Eller kan Stagnelius ha hållt på Kalmar AIK, jag kan inte riktigt den lokala demografin? Fast dikten, den känns just nu som om den handlar om dagens bortalag på Fredriksskans:

Tystna, suckande vind i trädens kronor
rosenkransade brud på saffransbädden
unna herden att ostörd
drömma sin himmelska dröm

När han vaknar en gång, vad ryslig tomhet
skall hans lågande själ ej kring sig finna
Blott i drömmar Olympen
stiger till dödliga ned.

Read Full Post »

Nere på kvartersbutiken, dit jag gått för att köpa lördagsgodis med tjejerna, stötte jag ihop med en kille i Hammarbytröja. Han stod en bit från godishyllan, betraktade flickorna som trängdes framför den i den trånga passagen, och väntade på sin tur. Han såg lite sorgmodig ut och jag sa att det inte var någon skam att förlora mot Elfsborg.
”Äh”, sa han, med en sluddring som avslöjade en lång eftermiddag framför tv:n, ”för jävla överskattade, de där. Vi som var för jävla dåliga.”
Supporterns eviga försvar. Jag brukar ta till det själv: det var aldrig de som var bra, det var vi som var dåliga.På det viset har man ändå behållit nån form av kontroll över händelseförloppet. Men i det här fallet tror jag inte det håller. Visst var det länge sedan jag såg så lite av Sebastian Eguren, men det var Elfsborg som inte lät honom få tag i bollen. De blir svåra i år.

Read Full Post »

Efter ett tag kom jag på vad Daniel Mobaeck ser ut som. Han ser ut om nån som har på sig en lite för liten Michael Laudrupmask. Vem James Keene liknar är fortfarande oklart, men Elfsborg liknar i alla fall ett mästarlag. Det känns som det finns en potential hos dem som inte finns hos något annat lag jag har sett i årets allsvenska, Malmö FF undantaget. Men så ska de göra mål också. Vad Hammarby beträffar får väl Tony G ta ett av sina snack med Paulinho i pausen så att han inte åker ut.

Read Full Post »

Allsvensk idyll

Jag infann mig i en trädgård på Lidingö i torsdags och fick ta emot ett exemplar av en bok jag medverkat i. Jag var med bred marginal den yngste närvarande, det var Jolosällskapet som hade årsmöte och boken var en antologi med föremålets sportjournalistiska texter. På Lidingöbanan hem hade jag sällskap med en pensionerad jurist i vattenrätt som var 82 år gammal, bar käpp och hade lärt känna Jolo genom Herbert Tingsten, som varit hans professor på Stockholms Högskola på 40-talet. Han uttryckte sin glada överraskning över att jag som var så ung läst Tingstens självbiografi.

Att Jolo var en bra reporter är ingen nyhet för mig och kanske inte för er som läser den här bloggen heller. Men det som slog mig när ja bläddrade igenom boken är ändå hans sätt att ge skarpa tidsbilder från läktarna – jag undrar om nån kommer att tycka detsamma när de läser vår tids sportjournalistik? Här är det derby, AIK-Hammarby, i augusti 1954:

”Hammarby…medförde till den högre stockholmska fotbollsvärlden en jättelik stimmande supporterklubb, rekryterad mellan Mälaren, Saltsjön, Årstavikn och Hammarby sjö: en aktiv, sydländskt livlig skara (”Ut med domar’n”, ”skicka’n på ålderdomshem”, med mera i den stilen), en skara som var utrustad med grönvita vimplar, högt spända förväntningar och ett outsinligt humör.
Dessa entusiaster, som man nu alltså mötte för första gången på femton år i allsvenska sammanhang, skilde sig starkt från AIK:s anhängare. Detta är samma surmulna grupp som alltid, alltid redo med ett hemskt hånskratt åt sina gunstlingar och i samma utsträckning snål med uppmuntran och applåder när det ser illa ut för dem. AIK:s mål hälsades med ödsliga och reserverade handklappningar. Det är en mycket egendomlig samling personer som älskar AIK.”

Det bör tilläggas att Jolo själv hörde till denna egendomliga samling personer. Det gjorde man tydligen om man växte upp i Birkastan på 30-talet. Här en annan supporterobservation, från Djurgården-AIK i augusti 1959:

”Allmänt sett föreligger en skillnad mella Djurgårdens och AIK:s supporters.
De förra är unga, progressiva män, som infinner sig i varannandagsansad crew cut, skrynkelfria kalifornienkostymer, krympfria konstfiberskjortor och gärna kragnål under slipsen, att inte tala om prydliga fästmör.
AIK-supportrarna är mera tunna och tärda bröder, som inte har någon särskild ordning på slipsknuten, förvrar cigarrettstumpar i tändsticksasken och har frun hemma vid kvällskaffet, ofta utan att i förväg ha underrättat henne om sin frånvaro från hemmet och sin närvaro vid ”matsen”.
De putsade djurgårdarna hejar friskt och taktfast på de sina. AIK-arna betraktar sina svarta män med till synes tomma, ibland något plirande ögon, skakar menande på huvudet, när de gör bort sig och tar fram n fimp ur tändsticksasken när de gör mål, för att fira händelsen på sitt stillsamma sätt.”

Read Full Post »

”Allsvenskan – har ni sett oss någon annanstans” hojtar Tre Hörnor Straffs underrubrik.

Jo, den uppmärksamme kunde notera undertecknad i folkvimlet när Dala-Järna IK gjorde upp med Valbo häromsistens. Jag satt där på Dala-Järna IP:s huvudläktare och deltog i kverulerandet över den tänkte mittfältsmotorns oförmåga att uträtta något vettigt över huvud taget.
Nr 22 Jonas Carlsson påminde om mig själv som spelare – och jag tyckte inte om vad jag såg. Han var stor nog och borde kunna ta för sig men sprang ängsligt omkring långt från alla bollar och närkamper. Händerna uppdragna som ett tafatt skydd för kroppen. Och när han väl fick bollen behövde han oändlig tid på sig för att lägga den till rätta. ”Har han mynningsladdare?” frågade bänkgrannen.
I matchprogrammet annonserade virkesköpare Bo Lindström med det glada utropet ”Här är det jag som köper virke!”.

Read Full Post »


Det här är alltså Hermann. Och Champions League-pokalen. Pokalen är till höger i bild.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »