Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2008

Hurra för FIFA!

Dagens glada nyhet: FIFA gör ett allvarligt försök att motverka klubbfotbollens hysteriska ”galacticos”-utveckling. Från 2012 ska lagen få ha högst fem utländska spelare på planen samtidigt. Tydligen stöds förslaget även av UEFA och givetvis finns många hinder innan den här regeln börjar gälla. Bland annat ska fotbollens företrädare stångas med en utav världens främsta byråkratorganisationer, EU, innan förändringen går att genomföra.
Men bara att man gör ett försök att bryta fotbollens accelererande hyperkommersialisering ger applåder från mig.

Read Full Post »

¡Pasarán!

Nu är jag övertygad. Nu har jag läst den hundratrettonde artikeln som proklamerar att just i detta EM kommer Spanien att bryta sin förbannelse, och blivit förvissad om att just detta är skäl till att förbannelsen kommer att fortsätta att verka. Redan ett normalt Spanien kunde förväntas krackelera vid första bästa tillfälle, men ett segertippat Spanien måste vara det mest instabila materia som kan tänkas, ett slags fotbollens motsvarighet till nitroglycerin. Jag ser framför mig en upprepning av de hajpade spanjackernas fiasko i VM -98, med ett inledande nederlag mot Ryssland, 0-0 mot Sverige och sen en 6-1-seger över Grekland när allt redan är för sent. Med det enda resultatet att det blir Sverige och Ryssland i kvartsfinalen.

Sen kan det naturligtvis hända att jag önsketänker. Allt detta prat om Spanien som Europas brasilianare får mig att tycka sämre och sämre om dem. Gesterna, sensualismen, glamouren och de ändlösa passningssekvenserna – kan det finnas ett rödare skynke för en den ärliga lerfotbollens anhängare? Det är ett sånt jävla lag där folk som håller på dem på fullt allvar använder argumentet att spelarna är snygga!

Nej, ner med picadorerna, bort med banderiljärerna och ut med matadoren!

Read Full Post »

Bespara er svenska EM-genomgångar. Läs det här istället. Dålig stil dålig för kropp och själ, bra stil bra.

Read Full Post »

Jag blev ju lite orolig. Häromdagen beskyllde jag svenska fotbollsspelare för att ha blivit emobloggare hela högen som la ut texten om döden, livet och relationerna mellan träningspassen. Skönt då att Jörgen Pettersson finns. Jag är bara rädd att hans levnadsglada inställning ska tillhöra en utdöende fotbollsgeneration.

Read Full Post »

Wiman ringde precis med kvällstidningsmannens sanna upphetsning i rösten. Vilken dag – först får Lars Lagerbäck sitt första kända vredesutbrott i modern tid, sen brinner Olof Lagercrantz dagböcker upp. Vad gäller Lagercrantz så har jag läst de dagboksutdrag som publicerades i artikelurvalet ifjor, och om de är nåt att gå efter lär det sannerligen inte finnas någon brist på människor med intresse av att se dessa dagböcker brända.

Vad gäller Lagerbäck är jag mest förvånad över att han är en av dessa människor som börjar prata engelska när han blir arg. Fast det är väl ungefär som att folk skriker på medtrafikanter när de sitter i bil, men inte när de går bredvid dem på trottoaren – ett uttryck för konfliktobenägenhet, ett sätt att distansera sig från sin obehagliga ilska. Men om han nu har ischias är jag inte särskilt förvånad över att han förr eller senare tappar humöret. Herregud, själv behöver jag bara ha lite tandvärk eller ha sovit dåligt för att bli stingslig och irritabel mot barnen. Tänk då att behöva ha med ett gäng tykna journalister att göra. Och ja, ja, man ska ha rätt att ställa frågor, men innebär det att man också har rätt att upprepa de frågorna trettiosex gånger?

Read Full Post »

Förresten gillade jag Roland Anderssons lilla kommentar i pausen: ”Det finns ingen anledning att skaffa sig dåliga vanor.” Han kanske inte har samma filosofiska stil som Söderberg, men en viss filosofisk stil har han ändå.

Detsamma kan man säga om Chippen Wilhelmsson. Sokratisk retsamhet utmärker denne mans diskursiva förmåga. Se blott hur han försökte provocera fram den inneboende visdomen hos den där slovenske backen genom att dra honom lätt i armen innan han la sig platt under honom. Fan, vad jag skulle ha hatat Chippen om han inte var svensk.

Read Full Post »

Det var en dag av konstiga, distanserade upplevelser igår. Först skickades jag på en sorts iscensättning av Kårhusockupationen 1968 av Expressen. Ungdomar hade klätts ut till originalockupanter och de gamla revolutionärerna satt nu i åhörarbänkarna och fnittrade som vid en klassåterförening. Alltsammans led svårt av bristen på nån som på allvar ville försvara ockupationen och 68-leninismen, fast jag inser hur omöjligt svårt det är – det hela sammanfattades på de gamla filmbilderna där Palme sa ”när det gäller vakthållningen om det demokratiska styrelseskicket företräder jag svenska folkets överväldigande majoritet”. Och så spelade de ”Staten och kapitalet” i högtalarna, som en påminnelse om att den tidens vänster såg bostadsbidrag som ett djävulens påfund… Men utslätat var det. Tack Gud för alltid lika rolige Håkan Arvidsson som satte åt Ludvig Rasmusson när Rasmusson försökte vara kåsörsglidig och påstå att alla -68 egentligen bara ville ha kul, liksom. Arvidsson sa barskt åt honom att precisera sig. Jag gillar folk som brukar allvar.

Sen kom slovenienmatchen som påminde lika mycket om EM-fotboll som 68-eftermiddagen påminde om revolution. Tack Gud för Tobias Linderoth, Ullevis svar på Håkan Arvidsson, och hans drömmål. Äntligen ett landslagsmål som jag med gott samvete kan säga att det kunde jsg ha gjort själv. Det enda som fattades om man jämför med den senaste liknande fullträff jag sett – Björn Westerbergs 2-0 för TFF mot BP på Grimsta ifjor – är att Linderoth borde ha knockat sig själv mot stolpen när han forcerade in bollen och ha blivit utburen på bår. Fast just den detaljen var jag villig att undvara.

Det sista jag la märke till av matchen var att Henke Larsson hade blivit väldigt solbränd. Hur har det gått till? Sen konstaterade jag och tonåringen jag såg matchen med att Johan Elmander var väldigt lik Boone i Lost – ”Ååh, han är så söt!” sa Fanny, ”Väldigt söt, men väldigt död!”, sa jag elakt – och fortsatte med att spekulera vem som i övrigt skulle vara vem om landslaget kraschade på en öde ö. Skulle Olof Mellberg eller Zlatan vara Sawyer till exempel?

Det

Read Full Post »

Prov utan värde

Ska man verkligen se på träningsmatcher före ett slutspel? Betyder de egentligen nånting? Plågar man inte bara sig själv eftersom man bara sitter där och är nervös för att nån ska bryta benet av sig? Jag vet inte. Jag kan på rak arm nämna usla genrep som lett till lyckade turneringar (02), lovande genrep som lett till fiaskon när det gällde (90), menlösa träningsmatcher som förebådat lika menlösa turneringsinsatser (00 och 06) och hyggliga uppvärmningar som faktiskt mynnat ut i lika hyggliga slutspel (94 och 04). Fan vet vad sens moralen är. Men jag vet att jag förmodligen kommer att sitta där framför Slovenienmatchen ändå och hoppas på en stabil 2-0-seger. Elmander och Anders Svensson målskyttar.

Har för övrigt läst genom en bok om rysk fotboll, ”Fotboll Dynamo” av Marc Bennett. Det är tämligen klart att ryssarna är på väg att bli en makt att räkna med och att de, under Hiddink, helt uppenbarligen har fått ihop sitt skit. Vi kan uppenbarligen inte räkna med samma labila motstånd som 94, då halva laget strejkade och andra halvan ägnade sig åt suporgier på träningslägret. Notera dock att Hiddink trots allt lyckats bäst i länder utan fotbollstradition, där han fått helt fria händer och inte haft en massa klåfingriga lokala maktfaktorer att ta hänsyn till. Det kan man med bästa vilja inte säga om Ryssland. Notera också att ryssarna även under Hiddink verkar komma i darrning så fort de vågar sig utomlands. 1-2-förlusten i Israel, som nästan tog EM-biljetten från dem, är det senaste exemplet. Trots allt kom de till Österrike tack vare att de mötte ett ÄNNU MER neurotiskt och självdestruktivt land, nämligen England. Att de är på gång är det inget snack om – se en annan intressant artikel här – men förhoppningsvis är de inte framme riktigt än.

Dessutom – även gamla Sovjet hade ett genomgående bra landslag, som aldrig riktigt nådde ända fram. På det viset påminner ryssarna ganska mycket om våra andra gruppmotståndare Spanien: de har en tradition av att underprestera. Båda har tagit varsitt EM-guld på den tiden EM hette Europacupen för landslag och inte lockade alla europeiska länder att delta, och det är faktiskt Grekland, med ett EM-guld, och Sverige, med ett VM-silver och två VM-brons, som har gruppens tyngsta meriter. Såna traditioner kan betyda mer än man tror.

Read Full Post »

Erkänner att en hel del dealande med högre makter pågått idag. Rosenberg borta över EM, betyder det att Zlatan kan få vara kry över EM? Reaktionen blev bergmansk: Guds tystnad. Hoppas resten av det hela blir mer Sommarnattens leende än Nattvardsgästerna.

Read Full Post »

Illojal konkurrens

David Elm skriver om döden. Henrik Rydström skriver om relationsproblem och livet som ensamstående farsa och Pontus Wernbloom skriver om Lejonkungen. Ärligt talat, var ska det här sluta egentligen? Vi som har hängt upp våra liv på att vi kanske inte var så jävla bra på att spela fotboll men att vi åtminstone kunde se svåra ut och citera Doorslåtar, ska vi nu inte få ha det i fred heller? Jävla fotbollspretton, go home!

Read Full Post »

Older Posts »