Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2008

Hurra för FIFA!

Dagens glada nyhet: FIFA gör ett allvarligt försök att motverka klubbfotbollens hysteriska ”galacticos”-utveckling. Från 2012 ska lagen få ha högst fem utländska spelare på planen samtidigt. Tydligen stöds förslaget även av UEFA och givetvis finns många hinder innan den här regeln börjar gälla. Bland annat ska fotbollens företrädare stångas med en utav världens främsta byråkratorganisationer, EU, innan förändringen går att genomföra.
Men bara att man gör ett försök att bryta fotbollens accelererande hyperkommersialisering ger applåder från mig.

Read Full Post »

¡Pasarán!

Nu är jag övertygad. Nu har jag läst den hundratrettonde artikeln som proklamerar att just i detta EM kommer Spanien att bryta sin förbannelse, och blivit förvissad om att just detta är skäl till att förbannelsen kommer att fortsätta att verka. Redan ett normalt Spanien kunde förväntas krackelera vid första bästa tillfälle, men ett segertippat Spanien måste vara det mest instabila materia som kan tänkas, ett slags fotbollens motsvarighet till nitroglycerin. Jag ser framför mig en upprepning av de hajpade spanjackernas fiasko i VM -98, med ett inledande nederlag mot Ryssland, 0-0 mot Sverige och sen en 6-1-seger över Grekland när allt redan är för sent. Med det enda resultatet att det blir Sverige och Ryssland i kvartsfinalen.

Sen kan det naturligtvis hända att jag önsketänker. Allt detta prat om Spanien som Europas brasilianare får mig att tycka sämre och sämre om dem. Gesterna, sensualismen, glamouren och de ändlösa passningssekvenserna – kan det finnas ett rödare skynke för en den ärliga lerfotbollens anhängare? Det är ett sånt jävla lag där folk som håller på dem på fullt allvar använder argumentet att spelarna är snygga!

Nej, ner med picadorerna, bort med banderiljärerna och ut med matadoren!

Read Full Post »

Bespara er svenska EM-genomgångar. Läs det här istället. Dålig stil dålig för kropp och själ, bra stil bra.

Read Full Post »

Jag blev ju lite orolig. Häromdagen beskyllde jag svenska fotbollsspelare för att ha blivit emobloggare hela högen som la ut texten om döden, livet och relationerna mellan träningspassen. Skönt då att Jörgen Pettersson finns. Jag är bara rädd att hans levnadsglada inställning ska tillhöra en utdöende fotbollsgeneration.

Read Full Post »

Wiman ringde precis med kvällstidningsmannens sanna upphetsning i rösten. Vilken dag – först får Lars Lagerbäck sitt första kända vredesutbrott i modern tid, sen brinner Olof Lagercrantz dagböcker upp. Vad gäller Lagercrantz så har jag läst de dagboksutdrag som publicerades i artikelurvalet ifjor, och om de är nåt att gå efter lär det sannerligen inte finnas någon brist på människor med intresse av att se dessa dagböcker brända.

Vad gäller Lagerbäck är jag mest förvånad över att han är en av dessa människor som börjar prata engelska när han blir arg. Fast det är väl ungefär som att folk skriker på medtrafikanter när de sitter i bil, men inte när de går bredvid dem på trottoaren – ett uttryck för konfliktobenägenhet, ett sätt att distansera sig från sin obehagliga ilska. Men om han nu har ischias är jag inte särskilt förvånad över att han förr eller senare tappar humöret. Herregud, själv behöver jag bara ha lite tandvärk eller ha sovit dåligt för att bli stingslig och irritabel mot barnen. Tänk då att behöva ha med ett gäng tykna journalister att göra. Och ja, ja, man ska ha rätt att ställa frågor, men innebär det att man också har rätt att upprepa de frågorna trettiosex gånger?

Read Full Post »

Förresten gillade jag Roland Anderssons lilla kommentar i pausen: ”Det finns ingen anledning att skaffa sig dåliga vanor.” Han kanske inte har samma filosofiska stil som Söderberg, men en viss filosofisk stil har han ändå.

Detsamma kan man säga om Chippen Wilhelmsson. Sokratisk retsamhet utmärker denne mans diskursiva förmåga. Se blott hur han försökte provocera fram den inneboende visdomen hos den där slovenske backen genom att dra honom lätt i armen innan han la sig platt under honom. Fan, vad jag skulle ha hatat Chippen om han inte var svensk.

Read Full Post »

Det var en dag av konstiga, distanserade upplevelser igår. Först skickades jag på en sorts iscensättning av Kårhusockupationen 1968 av Expressen. Ungdomar hade klätts ut till originalockupanter och de gamla revolutionärerna satt nu i åhörarbänkarna och fnittrade som vid en klassåterförening. Alltsammans led svårt av bristen på nån som på allvar ville försvara ockupationen och 68-leninismen, fast jag inser hur omöjligt svårt det är – det hela sammanfattades på de gamla filmbilderna där Palme sa ”när det gäller vakthållningen om det demokratiska styrelseskicket företräder jag svenska folkets överväldigande majoritet”. Och så spelade de ”Staten och kapitalet” i högtalarna, som en påminnelse om att den tidens vänster såg bostadsbidrag som ett djävulens påfund… Men utslätat var det. Tack Gud för alltid lika rolige Håkan Arvidsson som satte åt Ludvig Rasmusson när Rasmusson försökte vara kåsörsglidig och påstå att alla -68 egentligen bara ville ha kul, liksom. Arvidsson sa barskt åt honom att precisera sig. Jag gillar folk som brukar allvar.

Sen kom slovenienmatchen som påminde lika mycket om EM-fotboll som 68-eftermiddagen påminde om revolution. Tack Gud för Tobias Linderoth, Ullevis svar på Håkan Arvidsson, och hans drömmål. Äntligen ett landslagsmål som jag med gott samvete kan säga att det kunde jsg ha gjort själv. Det enda som fattades om man jämför med den senaste liknande fullträff jag sett – Björn Westerbergs 2-0 för TFF mot BP på Grimsta ifjor – är att Linderoth borde ha knockat sig själv mot stolpen när han forcerade in bollen och ha blivit utburen på bår. Fast just den detaljen var jag villig att undvara.

Det sista jag la märke till av matchen var att Henke Larsson hade blivit väldigt solbränd. Hur har det gått till? Sen konstaterade jag och tonåringen jag såg matchen med att Johan Elmander var väldigt lik Boone i Lost – ”Ååh, han är så söt!” sa Fanny, ”Väldigt söt, men väldigt död!”, sa jag elakt – och fortsatte med att spekulera vem som i övrigt skulle vara vem om landslaget kraschade på en öde ö. Skulle Olof Mellberg eller Zlatan vara Sawyer till exempel?

Det

Read Full Post »

Older Posts »