Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2008

Visst är det underhållande att följa Henrik Larssons omaskerade försök att att till varje pris slippa den svenska försäsongen?
Jag har tidigare skrivit om att Henke beter sig precis som vilken överårig gärdsgårdsseriespelare som helst: han vill softa under vintern och komma ut när planerna är gröna.

Inget ont i detta, den svenska försäsongen är ju sjukligt lång och mörk. Problemet är väl att spelarna är helårsanställda, man kan inte pröjsa feta månadslöner för att dom ska göra ingenting. I teorin borde man förstås kunna utnyttja all tid till att träna upp extra fantastiska fotbollsspelare, men kreativiteten, kunskapen eller den medicinska möjligheten finns uppenbarligen inte.

Nästan alla unga tränare, eller tränare som är nya på jobbet, brukar tala om att de har ”en del spännande tankar om vinterträningen”. Minns till exempel att Jonas Thern försökte revolutionera HBK:s försäsong genom att göra den mer italiensk (typ två veckors hårdkörning på alpsluttning). Sedan tog det bara några veckor innan han var fast i samma elljusspårsträning som generationer av svenska fotbollspelare fostrats i.

Djurgården försökte ju under sin senaste storhetstid, i nån sorts antites till allt vad fotbollsträning heter, med den revolutionerande metoden ”fotbollsträning utan fotbollar”. Spelarna skulle inte tröttna på själva leksaken fotbollen, de skulle längta efter den så intensivt att de under årets mörka tid tränade upp ännu större muskler.
Metoden fick till och med efterföljare, när lag som HBK och Malmö åkte på träningsläger till varmt klimat och jämna planer – för att löpträna. (Allvarligt talat: hur rubbat är inte det?)

Nu säger plötsligt Jesper Jansson i Helsingborg att ”Det är kul att se att Henke mår bra och har roligt” och konstaterar att hans innebandyspel säkert gör susen för fotbollsformen. Tränare Bosse Nilsson säger att alla i HIF som har gjort över hundra landskamper och vunnit Champions League kan få njuta samma privilegium. Det är kul sagt, men man undrar om det finns en mjuk skala. Kan Marcus Lantz, som ändå varit proffs i flera länder, slippa tisdagarna?

Den som läst Offside-intervjun (finns på nätet här, scrolla ner) med IFK Göteborgs fystränare Jonas Hellberg – en skräckinjagande blandning av Gunde Svan, Göran Kropp och elak reservofficer – kan konstatera att ”må bra och ha roligt” inte är det viktigaste för Blåvitts spelare i vinter.

Alltså, jag vet alldeles för lite om medicin och fysisk träning för egentligen tycka något, men trots pulsklockor och träningsdagbok i datorn känns den traditionella svenska vinterträningen helt stenåldersmässig.
Jävlar vad jag önskar att svenska spelare fick ägna tre vintermånader åt att hårdträna passningar och mottagningar i högt tempo. Eller till och med spela innebandy.

Annonser

Read Full Post »

Bolletinen än en gång

När den lilla känslan av olust är överbryggad hittar jag alltid något av intresse i fotbollsstatistikernas tidskrift Bolletinen. I det sakliga och torrt presenterade materialet döljer sig emellanåt riktiga överraskningar. Jag ser till exempel i det senaste numret i förteckningen över ”elitspelare födda oktober-december” att Sverigebekantingen Frank Worthington fyllde 60 år den 23 november. Inget särskilt med det, men i tilläggsinformationen blir det riktigt intressant. Jag läser ”Allsvensk i Mjällby AIF 1980. Skyttekung i högsta engelska ligan 1979.”

För 28 år sedan kunde alltså en skyttekung i engelska ligan spela allsvensk fotboll endast ett år efter att han var landets främste målskytt. Det känns märkligt.

Read Full Post »

Fem av tolv

För övrigt är fem nationer från Norden av dam-EM:s tolv deltagarländer nästa år. Finland är med som arrangör, men de övriga har kvalificerat sig: Island, Norge, Danmark och Sverige.

Jag vet inte hur dessa fakta ska användas men tyckte av någon anledning att informationen skulle förmedlas. Här är några förslag till användningsområden:

a) det rena nörderiet. Går det att hitta liknande intressanta exempel? Jämföra med den starka representationen från brittiska öarna i VM 58?
b) exempel på damfotbollens dåliga utveckling. Hur kan dessa små randnationer fortfarande tillhöra (dam)fotbollens tungviktare?
c) jämställdhetsfokus. Är det helt enkelt ett exempel på att man i Norden är någon slags föregångare när det gäller jämställdhet? Här uppe är det tydligen helt okej för kvinnor att spela fotboll, därav våra starka landslag.
d) som exempel på att Hagström börjar bli gaggig. Har han inget bättre att komma med?

Read Full Post »

Enquist: ”Fantastiskt!”

TRE HÖRNOR STRAFF bjuder på direktsändning från 2008 års Augustprisgala och en intervju med pristagaren, P O Enqvist. Vi går direkt till vår utsände, Peter Jihde.

Ja här står jag på Konserthuset i Stockholm medan årets skönlitterära Augustpristagare Per Olov Enquist hoppar och dansar och sjunger bakom mig med sina supportrar från Hjoggböle som har åkt hit i busslaster och nu har invaderat scenen. Per Olov, får jag säga grattis?

Jag tackar för det!

Om vi skulle prata känslor just nu, vad skulle du vilja säga då?

Ja vad säger man? Det är ju fantastiskt, det här har jag jobbat för så länge nu så det är ju helt fantastiskt.

Hur har det varit att vänta på det här?

Ja, man har ju nog gått igenom alla känslor som finns, så det… Man har ju legat nästan sömnlös i natt så det är bara helt fantastiskt att stå här. Nej, man är i ett tillstånd nu som man är… det går inte att beskriva, det är helt sjukt…

Får jag höra hur det kändes att stå där med statyetten?

Ja, precis när jag höjde den så var det en…. intensiv känsla. Men precis när de ropade ut mitt namn så var man mest tom… det blir ju en sån känsla, man har ju gått och byggt upp den länge och liksom längtat efter den, så då blir det en viss tomhet…

Det såg lite darrigt ut däruppe idag?

Nej, det är klart att det blir darrigt när man är så nära nåt man har kämpat för så länge, men det är som jag brukar säga, det är inte sista dagen på säsongen man vinner Augustpriset utan det är en lång säsong innan och där tycker jag nog att jag har varit bäst räknat över det stora hela. All heder åt Bruno och Katarina och Malte men till sist får jag flest röster och det är det som räknas ändå. För tabellen ljuger aldrig.

Hur skulle du vilja beskriva din säsong?

Nej jag tycker framför allt att jag har hållit en väldigt hög lägstanivå och så har jag en härlig stämning i skrivarlyan, det är en stor del av hemligheten.

Och nu?

Det är enorm glädje, den glädjen som är nu, det är nog den största glädjen på länge… helt enorm, faktiskt. Nu ska jag bara njuta av detta!

Och blir det något litet firande, kanske?

Ja jag tar ju bussen tillbaka till Åkersberga och sen blir det en middag med lite isterband.

Och får August följa med i säng ikväll?

Ah va fan det får vi väl se vad Gunilla säger om den saken…. Och det vet jag man ju inte heller vad Carl Henning har haft för sig med honom under det här året, ha ha…

Ha ha… Grattis om igen, Per Olov Enquist!

Tack ska du ha, Peter! Helt fantastiskt! Waah! Waah!

Ja kom igen och fira nu Per Olov Enquist, Augustpristagare 2008! Och med det säger vi adjö från de sanslösa scenerna här på Konserthuset!

Read Full Post »

Jag tillbringade veckan på E4, men lyckades passera en tv på onsdagskvällen. Min bestående fråga efter landskampen är vilken svensk komiker som döljer sig bakom den fiktiva kommentatorspersonligheten ”Micke Bergvall”. Den sortens stockholmsdialekt har jag inte hört sedan Lorrys ”91-an”-parodier på det fjärran åttiotalet. Den intill det bisarras gräns drivna förkärleken för uttrycket ”ligga på rulle” och den lustiga idén att konsekvent uttala holländaren KÖJTs namn som KAOT var särskilda finesser i rolltolkningen. Som given framtida partner till ”Bergvall” i rollen som bisittare framstod för övrigt Rasmus Lindgren – en tung arvtagare till Andreas Isaksson i den särskilda sydvästskånska konsten att stöta fram enstaviga ljud utan att röra en enda ansiktmuskel.

Så lite bitterhet. DN Kultur, eller rättare sagt dess frilansare Charlotta Lindell, har idag uppmärksammat avsaknaden av svenska idrottsböcker. Jag vet att man inte ska förväxla den här typen av rundringningsartiklar med kvalificerade kritiska iakttagelser, men i detta fall finns det en verklighet bakom. Som en som gjort sina försök att hjälpa upp misförhållandet vill jag dock framföra min åsikt vad beträffar orsakerna. Det är otacksamt, helt enkelt, att skriva idrottsböcker på svenska. Jag gav ut en ganska seriöst syftande historik över svenska fotbollslandslaget i år. Resultat: 0 (noll) recensioner från populärkulturens vänner på Dagens Nyheter och Aftonbladet, samma resultat hos gråskäggen på SvD. En obligatorisk recension i min egen tidning, en kort men uppskattande i Sydsvenskan, och så Göteborgs-Posten plus ett stort antal bloggar och landsortstidningar (till övervägande delen positiva). Den utan konkurrens längsta och mest seriösa recensionen förekom i danska Berlingske Tidene.

Jag blev glad, och är det fortfarande, för den uppskattning boken fick, men jag kan ju inte säga att det var ett mottagande om fick det att sjuda i mig av entusiasm för att skriva nya fotbollsböcker. Visst vore det bra om författare verkligen vore autister och fungerade helt avskurna från omvärldens reaktioner, men i min enkla erfarenhet är så inte fallet. Man är beroende av uppmuntran, man är beroende av kritisk respons, man är beroende av känslan att någon begriper vad man håller på med. Och det är lite grann avsaknaden av en sådan kontext som gör att den svenska fotbollslitteraturen – och där räknar jag in mitt eget bidrag – inte är så bra som den kunde vara.

Read Full Post »

min arvedel

SFS-Bolletinen heter en liten anspråkslös tidskrift som kommer i min brevlåda fyra gånger om året. Det är i egenskap av medlem i SFS, Sveriges Fotbollshistoriker och Statistiker, som jag får publikationen. Jag tillhör inte direkt den aktiva skaran i detta sällskap men av någon anledning har jag ändå velat vara kvar i föreningen. En smula fotbollshistorik i brevlådan då och då kan ju alltid roa, och rent principiellt tycker jag ju också att det är bra med folk som underhåller fotbollens historieskrivning.
Ändå är det med en lätt känsla av olust som jag öppnar kuvertet från SFS nu för tiden. Orsaken är att jag vid ett tillfälle inte alls var den välvillige läsare som jag vanligtvis är. Visst tycker jag väl att tidskriften långt ifrån är den mest välredigerade och smarta publikation man kan tänka sig, men den görs ju av och för en liten skara fotbollsnördar och kraven bör ligga på en rimlig nivå. Som sagt, vid ett tillfälle fick jag plötsligt för mig att tidskriften förtjänade att raljeras med. Detta tillfälle var när jag gavs möjlighet att recensera publikationen i offside.
Det är fyra år sedan, men uppenbarligen har jag fortfarande dåligt samvete. Jag var inte särskilt medveten i min recensentroll men trodde att jag funnit en policy för recensionsskrivandet: allt som kastas ut i offentligheten ska klara att hårdgranskas. Det kan vara en acceptabel hållning, men hade jag behövt inleda min nya hårda recensionsstil med att angripa ett litet medlemsblad? Jag gjorde mig rolig (eller försökte göra mig rolig) över en av skribenterna. Mitt angrepp mildrades visserligen av dåvarande recensionsredaktören på offside (han heter Jesper Högström och är bekant för de flesta av Tre Hörnor straffs läsare) men jag tror att det ändå gjorde ont hos den engagerade fotbollshistoriker som trodde att han skrev för en liten skara likasinnade.

Read Full Post »

Det har varit ganska tyst på sistone. Ryktena förmäler att Rain Man blivit utfryst på autistklubben sedan han skulle göra upp en lista över Europas fotbollshuvudstäder och glömde Holland – och trodde att HAAG och inte Amsterdam var denna huvudstad när han skulle rätta till misstaget.

Man skulle alltså kunna förvänta sig lite ödmjukhet av vår vän. Men si, när dagens slutdom över årets allsvenska kom visade det sig att Rain Man var lika nackstyv som vanligt gentemot the Matrix/den s. k. verkligheten och helt frankt hävdade att Elfsborg, inte Kalmar FF, var årets svenska mästare. Så här slutade nämligen hans övre division:

1. Elfsborg +11
2. Kalmar FF +8
3. Göteborg -2
4. Helsingborg -6
5. AIK -17
6. Malmö FF -19
7. Hammarby -22
8. Halmstad -25
9. Djurgården -30

Vi gratulerar Elfsborg till denna lika oväntade som välförtjänta titel och ser fram mot deras deltagande i nästa års specialarrangerade Rain Man-Champions League-kval. Ryktet säger också att Rain Man är på väg att räkna ut en särskild Fair Play-tabell där de gula resp röda korten bedöms olika beroende på vilka motståndare de har erövrats mot, vilka domare som dömt ut den, etc. Resultatet beräknas föreligga ungefär samtidigt som Hammarbys nya arena står färdig.

Den undre halvan ser däremot ut ungefär som verkligheten, vilket verkligheten naturligtvis är att gratulera för:

1.Örebro +31
2.Trelleborg +27
3.Gais +21
4.Gefle +12
5.Ljungskile +8
6.Sundsvall +3
7.Norrköping -3

Vi återkommer så fort Rain Man bestämt sig för hur det allsvenska kvalet Ljungskile-BP ska beräknas. Och fram tills dess tackar vi så mycket för en spännande och oförutsägbar allsvensk säsong!

Read Full Post »

Older Posts »