Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2009

Joga Bonito

Häromdagen var jag ute och gick 18 hål med min gode vän Jesper. Det gick väl både upp och ner, som vanligt, bland annat lade jag mina två första slag på hål fem i vattenhindret. Brukar inte hända – och är alltså sådant som händer i golf. I ingen sport går högmod före fall, på ett så smärtsamt vis. Jag slängde ändå iväg det femte slaget (inklusive plikt) på kul och gjorde (från och med det slaget) en snygg bogey på detta par 4-hål. Jag och Jesper enades snart om att man bara borde räkna De Vackra Slagen i golf.

Samma tankegång blev alldeles uppenbar i nittio minuter i går kväll. Malmö FF körde över, spelade ut, krossade AIK. Ja, bortsett från det lilla faktumet att matchen slutade 0-0. Jag satt ändå där och var stolt. Mitt lag spelade en förtjusande fotboll, radade upp chanser, visade rörlighet och fantasi – det var vacker fotboll.
The Glory Game, som vi Spurs-fans lärt oss älska.
Plötsligt hade mittfältet den energi laget saknat. Rick Kruys ersatte Robert Åhman-Persson på ett mer en förtjänstfullt sätt. Utan att han spelat en hel match i A-laget i år, klev han in från start och vann bollar, läste uppspel, rörde sig mjukt och elegant. I en rättvis värld hade hans ribbskott fått gå i mål. Om Roland Nilsson låter Åhman-Persson komma tillbaka i startelvan, på Kruys bekostnad, lovar jag att klippa mitt medlemskort.
Det gick bara att applådera efter slutsignalen. Glädjen vann över frustrationen. MFF lekte med ett av Allsvenskans bästa lag. Gästernas första skott på mål kom i den 91:a minuten.
Jag tror på det här laget. Jag har bestämt mig nu. Så länge de spelar så här vacker fotboll tänker jag inte klaga. Målen kommer. Jag lovar.

Read Full Post »

Ja, ingen kan säga att det inte rör på sig i Svennis värld. Från en ytterlighet till en annan, från Högt spel i Acapulco till Sheriff av Nottingham. I sitt uttalande idag framhäver han hur han och Tord Grip en gång tog lilla Degerfors ”från botten till eliten [the top flight]” och underförstår att han kan göra samma sak med Notts County. Tja, det han och Grip gjorde var att de hittade Degerfors i division 3 Östra Svealand 1976 och (efter två misslyckade kval) lyckades flytta upp dem ett hack, till division 2 norra 1979. Beundransvärt på sitt sätt och nog för att IFK Göteborg skulle få upp ögonen för Svennis, men det kan knappast jämföras med vad det skulle krävas att ta Notts County från dagens engelska fjärdedivision till Premier League. Dessutom gjordes det av en ung, hungrig, äregirig local boy. Nu handlar det om en stenrik handelsresande i fotboll som verkar låta sig ledas att lika delar pengar och en motvilja att pensionera sig.

Read Full Post »

Exakt 18 minuter före slutsignalen slog det ut en fantastisk regnbåge över Swedbank Stadion. Solen sken ner på Övre Östra läktaren; första halvlekens regn, åska och blixtar var förbi. Jag lutade mig mot min 25-åriga dotter, som gjorde mig sällskap den här kvällen, och sa: »Nu ska du se, nu kommer målen också«.

Men så blev det inte. Stackars Jiloan Hamad brände ett hat trick och jag ber till gudarna att någon i föreningen kan hjälpa honom att komma förbi det. Inte lätt att vara 18 år och höra besvikelsen från de egna fansen på ståplats.
Fast. Jag tvivlar. Det är så mycket jag tvivlar på med den här föreningen just nu. VD Pelle Svensson säger att det inte är kris så länge man har en handlingsplan. Men hallå. Malmö FF – MALMÖ FF – ligger på elfte plats, har bara gjort 12 ynkliga mål och är fyra futtiga poäng från kvalplats. Jag minns hur ingen brydde sig 1999 heller, ingen trodde att det som senare hände kunde hända.
Nu tror jag inte heller det kommer att hända med årets MFF. Av den enkla anledningen att laget faktiskt bara släppt in 12 mål. MFF är bra bakåt. Bara Göteborg (10), Elfsborg (10) och AIK (11) har släppt in färre. Men låt mig, för att inte missuppfattas, säga det högt och tydligt: För Malmö FF är det INTE ett tillfyllest facit att undvika nedflyttning från en allsvenska med 16 lag.
Men trots alla dessa dystra siffror man kan grotta ner sig i, så var det inte den klumpen jag hade i magen när jag lämnade Swedbank i måndags kväll.
Jag led med Labinot Harbuzi.
I tidningarna samma dag uttalade sig Malmö FF om att Labbe var uttagen i truppen, eftersom hans kontrakt inte är klart med det turkiska lag (be mig inte stava till det) han sammankopplats med. Därför var han MFF:s spelare. Därför skulle han med i truppen.
Skönt, tänkte jag. Labbe från start. Kanon. Än en gång drömde jag min fåfängda dröm om att Roland Nilsson skulle ställa den ständigt överflödige Robert Åhman-Persson åt sidan och gå över till ett 4-4-2, med Labbe som nummer 10 och Daniel Andersson som defensiv mittfältare.
Men Labbe fick börja på bänken. Och Labbe fick dessutom se hur komplementspelare som Eddie Ofere och Jeffrey Aubynn fick komma in på planen före honom. Först i den 90:e minuten, när Halmstad var det lag som tjänade mest på ett byte (MFF pressade på hårt för ledning) valde Roland Nilsson att plocka in Labinot.
Det gjorde ont i magen att höra fansens bu-rop när Labbe joggade in. Vad har han gjort för att förtjäna detta? Han vill bli proffs, han vill tjäna pengar. Hur konstigt är det? Att han sen omger sig med dåliga rådgivare som skickar honom till Turkiet nu i sommar, istället för att vänta något halvår på bud från typ Sporting Gijon eller Lazio – det är en helt annan historia.
Jag menar: man kan tycka synd om Labbe. Man rentav BÖR tycka synd om Labbe. Man kan ta sig för pannan när man läser att han säger (ungefär): »Min tid i Turkiet ser jag som ett mellanspel, jag siktar på större klubbar«. Hur glad tror han att turkarnas (be mig fortfarande inte stava) fans blir när de läser detta?
Men ändå. Man buar inte åt Labbe. Man buar inte åt en av de största talangerna som vi sett i MFF i modern tid. Man beklagar hans dåliga omdöme, man sörjer att han försvinner, men man buar inte.
Det är alltså samma fans som var så oförblommerat stolta över att de samlades vid lördagsträningen och visade sin stöd för laget. De skröt om hur fantastiskt det var att samtliga fyra supportergrupper gick samman under enad flagga. Och jag kunde inte sluta skratta åt denna självbelåtna, uppblåsta självbild.
Som om de hade lyckats med något jävla saltsjöbadsavtal.
I min värld behövs inte MT96, Supras och Rex Scania. I min värld behöver MFF en stor och stark supporterförening, och den heter MFF Support.
Vem av dessa fraktioner som buade högst när Labbe kom in, låter jag vara osagt. Men sorgligt var det. Än en gång lämnar en spelare Malmö FF med en tagg i hjärtat. Listan börjar bli lång nu. Fansen bär en stor skuld till detta, men klubben kunde naturligtvis ha backat Labinot och påverkat resultatet. De kunde helt enkelt gjort ett val. Antingen ställa honom helt vid sidan av truppen och hänvisa till kontraktsoroligheter – eller låtit honom spela från start.
Men MFF är en klubb med bristande social kompetens. Direkt efter slutsignalen lämnade Labbe planen. Han gick (givetvis) inte med de övriga i laget och tackade fansen på ståplats. Frågan är varför de andra spelarna gjorde det, efter vad Labbe fått utstå. Och frågan är varför Hans Gren klappade om Labbe när han hastigt lämnade planen.

Read Full Post »

Dramatiken fortsätter

Genomsvettig följde Rain Man Allsvenskan igår. Givetvis är det den hyperdramatiska striden om niondeplatsen i den allsvenska maratontabellen som intresserar honom – där har ju Halmstad, tidigare under säsongen, hämtat in Gais fempoängsförsprång och med en poängs marginal passerat göteborgarna. Igår var Gais förbi igen så länge de ledde mot AIK. Men när Obolo kvitterade samtidigt som Malmö FF fortsatte att bränna chanser betydde det att Halmstad fortsatte att ligga en poäng före. 1570 poäng mot 1569.

I övrigt fortsätter Häcken och Gefle marschen mot höjderna. För flera omgångar sen passerade de Gårda BK på 211 poäng och ligger nu på 28:e resp 29:e plats med 220 och 214 poäng. Fortsätter de som de börjat kommer båda att ha passerat Halmia på 231 poäng innan säsongen är över. Så högt som Västa Frölunda på 257 och Jönköping Södra på 249 vågar de dock knappast sikta.

Och så har vi ju Brommapojkarna som nu officiellt är fjärde bästa stockholmslag genom tiderna. 40 poäng innebär att de nu ligger på plats 37 i tabellen, före Westermalms IF på 37 poäng. Tar de lika många poäng under andra hälften av säsongen kommer de att passera även Ljungskile, Mjällby och Råå IF och hamna på 34:e plats.

Read Full Post »

Nya kvastar

Förbundet säljer biljetter till landskampen mot Finland med… Marcus Berg som affischnamn. Tydligare kan det inte sägas. Augiasstallet ska rensas ut, nya kvastar ska sopa. Jag vet bara inte om den där total makeover-retoriken egentligen är så fruktbar. Om det varit Rasmus Elm i annonsen hade jag begripit. Men i det här fallet handlar det om att lägga förväntningar på en spelare som har gjort ett ynka mål i A-landslaget, i tomt mål mot Malta. Undrar vad Johan Elmander och Markus Rosenberg, de förra next big things vi hade, känner när de ser bilden på frälsaren som ska komma.

Read Full Post »

A day in the life

I år det 20 år sedan ”miraklet i Karlstad”. 6-0, exakt den marginal som behövdes för att passera Vasalund i sista omgången av div 1 norra, blev ett faktum när Niclas Jönsson nätade 12 sekunder före full tid mot Karlstad BK på Tingvalla.

Det där är en match som man som hammarbyare återkommer till på olika sätt. Senast vid hemmamötet mot Trelleborg i början av juli blev jag påmind. Ett par killar kom fram till mig och berättade att de var med på bussresan, i samma buss som jag. Det var deras första bortamatch, de lär väl ha varit 15-16 år. Eftersom det här var 1989 bör jag alltså ha varit 28. Hursomhelst, de rekapitulerade en händelse som jag helt glömt. I Vagnhärad hade den gamla dragspelsbussen från SL brakat ihop och vi blev stående ett tag. De unga grabbarna hade då börjat vandalisera i bussen varpå jag och nån till hade sagt till dem att skärpa sig.

Jag minns inte händelsen och det kan möjligen tyda på att min toleransnivå mot den typen av uppträdande är på tok för hög. Jag menar, uppenbarligen var det vardagsmat med ölindränkta, adrenalinstinna tokskallar som gjorde idiotgrejer, annars hade jag väl minnts det hela. Men jag visste väl att jag själv varit en ölindränkt tokskalle och tyckte inte att det var så sensationellt med unga fotbollsfans som började förstöra sin egen buss.

Nu mötte jag dem på en gräsplätt i närheten av Söderstadion. Jag sålde program, de köpte och sa att de tyckte vi gjorde ett bra jobb med matchprogrammet. Vi språkade ett slag och de berättade om stoppet i Vagnhärad. Vi pratade om våra engelska favoritlag och kom fram till att de inte betyder något för oss längre i jämförelse med Hammarby. Jag kunde ändå inte låta bli att dra en anti-Tottenhamsång för en av killarna och vi garvade lite.

Det är något med det här mötet som fyller mig med glädje. 20 år efter Karlstad står vi där och pratar, och fast vi inte sagt ett jota till varandra på två decennier har vi massor av gemensamma referensramar. Det blev så tydligt att supporterskapet är en levande kultur.

Read Full Post »

Misstanke

Tre byten samtidigt vid 0-1, två av inhopparna målskyttar. Ibland tror jag att Nanne Bergstrand vet något om fotboll.

Read Full Post »

Older Posts »