Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2009

tio år sen sist

Jag minns förra gången Hammarby sparkade en tränare (vilket också var första gången och fram till i dag enda gången). Efter halva säsongen 99 fick Roffe Zetterlund gå vilket orsakade ett visst ramaskri, både bland fans och skribenter. Jag minns att Aftonbladets Lasse Sandlin skrev att han rev medlemskortet i Hammarby. Motiveringen för Lasse och andra var att Hammarby aldrig nånsin hade sparkat tränare, vilket tydligen var en hederssak att hålla fast vid. Så var vi också den klubb som åkt ur allsvenskan flest gånger…
Det finns helt enkelt tillfällen när en tränare har slut på idéer och ett tränarbyte är det enda rimliga, i alla fall om man inte vill fortsätta toppa statistiken över att vara den som fått respass flest gånger. Jag är inte man att avgöra om Tony skulle ha förmågan att reda upp det utsatta läge som Bajen är i, och jag kan hålla med de som säger att han inte fått material för de högt ställda förväntningarna som numera finns kring Hammarby.
Men alternativet – att låta det fortsätta som nu och hoppas på det bästa – är inte tillfredsställande.
Det som förvånar mig mest i den här historien är att den nye tränaren Thom Åhlund inte avbryter sin semester i Dalarna. Jag menar; det är ju inte på Mauritius han befinner sig. Att ta sigrfrån Dalarna till Stockholm känns inte som nån jätteuppoffring. Det är möjligt att det inte är livsavgörande om Thom är med på tisdags- och onsdagsträningen men som symbolhandling vore det värt mycket. Liksom markera att Hammarbys framtid är viktigare än Thom Åhlunds semester.

Annonser

Read Full Post »

Sagt i sommar, del II

”Med Bajrami och Keene i laget hade vi vunnit”

Sagt av Elfsborgs tränare efter 0-3 mot Lazio.

Alltså, Magnus Haglund står inte Arsène Wenger efter när det gäller att låta självgod och arrogant.
Elfsborg hade förstås inte vunnit mot Lazio ändå, det är ganska uppenbart att svenska lag fortfarande – trots att de emellanåt står upp hyfsat mot lag från större ligor – är en aning sämre på den lilla detaljen att skjuta in bollen i mål.

Ändå tror jag att jag snart kan börja gilla Magnus Haglund för hans konsekventa sätt att vägra låta verkligheten påverka hans slutsatser. Om han bara hade haft någon att käfta med hade det kunnat bli riktigt roligt. Nu är alla andra tränare så väluppfostrade att Haglunds rop faller till marken oemotsagda, och omgivningen ser på, antingen oförstående eller roade.

Ändå måste Elfsborg stå som solklara favoriter till SM-guldet. Till skillnad från i fjol verkar inte Europaspelet ha skadat nyckelspelarna, och eftersom Anders Svensson inte har fallit för frestelsen att spela hem pengar i Saudiarabien (som han hotade med) och eftersom Bajrami fortfarande förgyller den allsvenska vardagen med sina roliga uttalanden, borde saken vara klar.

För spänningens skull kan man hoppas att Elfsborg inte vinner mot Blåvitt i kväll, men oavsett resultat ser jag fram emot att höra vad Magnus Haglund har att säga om det.

Read Full Post »

SAGT I SOMMAR, DEL I

Hösten är visst här, och eftersom mitt korta semesteravbrott från THS blev så erbarmligt långt tänkte jag ta chansen att summera sommaren genom att minnas något av det som sades medan jag låg i hängmattan, jobbade med annat, nattade barn eller stirrade ut genom fönstret. Detta sker främst för min egen skull, för att sätta mig själv på banan igen, men naturligtvis också för att speja framåt, in i framtiden, för göra det okända lite mer känt.

Först ut:
”Nu är vi rustade för kval till Uefa Europa League, allsvensk guldjakt och för att försvara vår cuptitel.”
Sagt av IFK Göteborgs sportchef Håkan Mild i slutet av juli efter att han säkrat signaturen från Theodor Elmar Bjarnason, det tredje nyförvärvet på kort tid efter Hannes Stiller och Tuomo Turunen.

Man måste konstatera att Milds utsaga är ungefär lika ihålig som Per-Albin Hanssons upprepande av att ”Sveriges försvar är starkt” under beredskapsåren.
IFK Göteborg toppade Allsvenskan när laget blev av med backlinjens chef Mattias Bjärsmyr och lagets störste personlighet Pontus Wernbloom. Dessutom skadade sig landslagsbacken Adam Johansson och landets kanske störste talang Robin Söder, liksom allroundersättaren Nicklas Carlsson.
Hålen har man alltså försökt fylla med en oprövad finsk backtalang, en 31-åring som har tillbringat sin karriär i division ett och Superettan samt en mittfältare från norska ligans svar på Örgryte.

Det räcker förstås inte för att täta läckaget, och den enda rimliga slutsatsen man kan dra är att IFK:s ras i tabellen bara har börjat. Det är ingen skam i sig, Allsvenskan är så jämn att ett lag inte har råd med den typen av skador och spelarförluster.

Intressantare är kanske att se på Göteborgs värvningshistoria på sistone. Håkan Mild har gjort två av Allsvenskans bästa värvningar i Kim Christensen och Ragnar Sigurdsson, och klubben är fantastisk på att slussa in pojkvasker efter pojkvasker i allsvenskt spel. Men annars?
Eldin Karisik, Daniel Alexandersson, Mathias Ranegie har varit misslyckade.
Stefan Selakovic har varit effektiv i år, men tog fyra (eller är det fem?) säsonger på sig att hitta formen.
Hysén har varit glimrande i år, men tog ett och ett halvt år på sig att hitta formen.
Nicklas Carlsson har gått skadad mest hela tiden.
Och det största misslyckandet av dem alla, och det största mysteriet, är att hemvändande VM-backen Karl Svensson inte har varit ens i närheten av att platsa i en startelva, och knappt ens på bänken.

Med detta facit i bakhuvudet ska ingen ha några stora förväntningar på Blåvitt i guldstriden. Det lag som vill vinna ett mästerskap – och här citerar jag ur minnet från en skribent på Bara ben-bloggen – ”hellre ha spelare som är bra, än spelare som är bra för sin ålder.”

Både nyförvärv och junisar har en glimrande chans att tysta tvivlarna mot Elfsborg i afton.

Read Full Post »

EXTRA: Krismöte i TFF!!!

Carlos Tevez repade sig ju rätt snabbt från sin fotskada häromveckan, den som kom av att han halkade på en tvål i duschen. Av alla udda skador på fotbollsspelare torde tvålen i duschen vara den vanligast förekommande.

Med Kalle Kulas gurkkniv och Litmanens kapsyl trodde vi ju annars rimligen att det inte kunde bli mer bisarrt.
Ända tills den här dramatiska skadan, igår kväll.
Det når nu THS att en blixtutredning satts igång inom TFF. Bakom lyckta dörrar satte sig sent igår kväll TFF:s tränare Tom Prahl, sportchefen Lasse Larsson samt Per-Anders Abrahamsson, som utöver att vara klubbens ordförande dessutom är professor på UMAS, Universitetssjukhuset Malmö Allmänna Sjukhus.
Den springande punkten på dagordningen löd: Vilka filmer är det sannolikt att man reser sig snabbast av?
Såsom varande professor i urologi varnar Abrahamsson för filmer med mycket vatten, som ”Hajen”, ”Das Boot” och Kevin Costners ”Waterworld”. I en kort paus från mötet berättar han, exklusivt för Tre Hörnor Straff:
– Det finns ingen tvärsäker forskning på området, men oväntat stora vattenmängder på film kan ge omedelbara återverkningar på urinblåsan, vilket i sin tur kan leda till att man tvingas resa sig hastigt för att gå på toaletten.
Lasse Larsson, å sin sida, med italiensk hustru, avslöjar i förtroende för THS att familjen numera avstår från att se filmer med den italienske komikern Roberto Benigni.
– Första gången vi såg ”Johnny Stecchino” skrattade min hustru så kraftfullt att hon föll över mig och vidare under bordet. Det gav henne en lättare hjärnskakning, medan jag klarade mig med en stukad stortå. Detta är det största enskilda skälet till att vi ännu inte sett ”Livet är underbart”. Trots att den vann flera Oscars.
Under mötet sitter Tom Prahl mest tyst, kisar stilla med sina kinesögon och avslöjar till slut sin svaghet för Hongkong-filmer. Han har aldrig talat högt om detta förr, men öppnar sig för THS:
– Det började redan i de heta derbyna mellan mitt Onslunda och Spjutstorp. Dom höll på Bruce Lee, medan vi var lite ballare och gillade Jackie Chan. Sådant sätter djupa spår.
Krismötet, som hölls på hemlig ort, pågick ända till gryningstimmarna i morse. Då förelåg, enligt vad THS erfar, en ”short list” på filmer som TFF:s spelare under inga villkor bör titta på under säsong.
Ett envist rykte gör gällande att även ”E.T.” fanns med på listan. TFF-backen Jens Sloth, som studerar till läkare, gav nyss en tänkbar förklaring till THS:
– Det är inte så konstigt som det låter. Fotbollsspelare är faktiskt mycket känsligare än vad folk tror. Tänk dig själv. Hur bra match tror du gör man om man tvingats gråta hejdlöst hela kvällen innan?

Read Full Post »

Det har väl med min gamla faiblesse för Millwall att göra. Intervjun med Kenny Pavey på SVT-sporten har malt i skallen sedan han fick chansen att kommentera kravallscenerna i samband med ligacupmatchen West Ham-Millwall i veckan.
Han pratade hela tiden i termen ”vi” om Millwall och jag kan inte komma ifrån att jag gillar det anslaget. Jag har svårt att tänka mig en svensk spelare identifiera sig så starkt med en klubb han inte spelar för – särskilt vid ett sådant här tillfälle när fansen har orsakat upplopp.
Pavey uttryckte sig delvis rätt galet; ”vi (Millwall) har ett rykte och ibland måste man leva upp till det” och jag är inte ute efter fotbollsspelare som försvarar huliganism.
Det intressanta är inställningen att Millwall är Kenny Paveys ”vi”. Även när det är jobbigt.

Read Full Post »

Inte en dag för sent

Det sägs ju, med viss rätt, att det är lättare att komma in i landslaget än att hamna utanför. Eftersom jag svurit över ”Chippen” det senaste året känns det därför som ett välkommet undantag att Lagerbäck väljer att lämna Wilhelmsson utanför truppen mot Ungern och Malta.

Dessutom vågar han stå upp och berätta varför. Mer sånt.

Read Full Post »

Trots den jobbiga förlusten på Strömvallen blev jag på lite bättre humör av att läsa DN:s artikel om matchen. Tidningen hade skickat Per Ahlin som tidigare plågade läsarna från ledarsidan med extremt platta iakttagelser gällande fotbollsvärlden. ”Fotbollssverige måste ta huliganproblematiken på allvar”, typ.
Karln är nu tydligen placerad på sportredaktionen – och det kan visa sig vara ett lyckokast. Referatet från matchen Gefle-Hammarby är uppbyggd på ett för sportjournalistiken mycket ovanligt sätt. Ahlin har helt enkelt avstått från att låta matchens resultat färga beskrivningen av den. Det vanliga är ju om ett lag vunnit en match att all analys utgår från detta resultat. Låt säga att ett lag dominerar totalt i 90 minuter och motståndarna gör ett mål på slutet – matchartikeln handlar då om målskytten. Vad som utspelats under 90 minuter tenderar att glömmas bort.
Per Ahlins beskrivning gick ut på att Gefle, som vunnit med 1-0, faktiskt gjorde en ganska dålig match. Och att Hammarby hade lyckats med vissa delar i sitt spel (att skapa chanser). I stället för att fokusera kring de detaljer som gjort ett lag till vinnare väljer skribenten alltså att försöka ge en rimlig beskrivning av matchen.
Jag tycker den här artikeln kändes uppfriskande (och det handlar inte om att skribenten skrev positivt om Hammarby). Per Ahlin är inte skolad i sportjournalistik, och det kan bli hans främsta tillgång nu när han bytt redaktion.

Read Full Post »

Older Posts »