Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2009

I backspegeln

1-0 (22) Allbäck
Domare: Rune Pedersen, Norge.
Publik: 500.
Sverige: Eddie Gustafsson, IFK Norrköping – Roland Nilsson, Helsingborgs IF (Christoffer Andersson, Helsingborgs IF, 74), Klebér Saarenpää, IFK Norrköping, Teddy Lucic, AIK, Pontus Kåmark, AIK -Håkan Mild, IFK Göteborg, (Anders Svensson, IF Elfsborg, 56), Anders Andersson, Aalborg BK, Magnus Svensson, Brøndby IF, Andreas Andersson, AIK – Marcus Allbäck, Örgryte IS (Tobias Linderoth, Stabæk IF, 83), Mattias Jonson, Brøndby IF (Jonas Wallerstedt, IFK Norrköping, 89)

Vad är detta? Jo, 00-talets första landskamp, med ”hemmalandslaget” i La Manga mot Danmark den 31 januari 2000. Kul att se att Anders Svensson fortfarande finns med på plan, att Allbäck fortfarande finns med i bilden, att Teddy Lucic, Mattias Jonson och Tobias Linderoth fortfarande rör på benen. Jag vet inte om det är efterklokheten som talar – Allbäck, Linderoth och Anders Svensson etablerade sig ju i det stora landslaget först kommande år – men det känns som ett svenskt vinterlandslag då var tydligt starkare än ett nu. Inte så överraskande, kanske.

Annars är den stora chocken att ett landslag bara för tio år sen kunde ha tre spelare från IFK Norrköping på plan.

Read Full Post »

Klassiker och dess status

Mitt fotbollsintresse är inte inriktat på de allra största internationella fotbollsmatcherna. Gårdagens möte på Camp Nou såg jag inte. Men jag kan ändå inte komma ifrån att det spanska klassikermötet för närvarande känns som den allra största enskilda matchen i klubblagsfotbollen. Eller förvillas jag av att det råkar vara en svensk i ett av lagen – och att matchen därmed uppmärksammas mer i de medier jag tar del av?
Milan-Inter var väl en ”större” match en gång i tiden?
Att spanska ligan fått sin status höjd är väl oomtvistat, men det känns som att den riskerar att tappa om de båda ledarlagen blir för överlägsna. Är det bara två lag som i praktiken kan vinna kommer intresset att koncentreras till matcherna mellan dessa lag. Typ det som hänt i Skottland där ingen orkar bry sig om något annat än Glasgowderbyt.

Read Full Post »

Taktikens triumf

Jag undrar fortfarande.

Hur såg Guardiolas plan B såg ut? Hur mycket hade han varit beredd att riskera, om Inter hade tagit ledningen?
Jag undrar också hur mycket som var psykologisk taktik, ett sätt att vagga in Inter i en känsla av trygghet. Två världsstjärnor, tillika Barças två bästas målskyttar, börjar på bänken i en (för Barça) avgörande match i Champions League.

Oavsett vilket kan Guardiola inte sluta le idag.

Read Full Post »

Straffsparkar och filmning

Du vet förstås att Real Salt Lake vann mot LA Galaxy när MLS avgjordes i Seattle i helgen.
Men kolla klippet från straffsparksavgörandet här.
Så ska en straffspark filmas!
Det är värsta TV-spelsvinkeln, jag blir nästan skakig i benen när jag ser det, som om man skulle slå straffen själv.
Den kameravinkeln vill jag se under VM i Sydafrika, och alla andra gånger en straffspark ska läggas.

(Om du låter videospelaren rulla vidare kommer du att få se prisutdelning utan planinvasion. Det funkar i en del kulturer och ser ganska trevligt ut.)

Read Full Post »

Jag var Thierry Henry imorse. Jag såg nog det var trångt om plats när jag skulle ställa den återlämnade hyrbilen på parkeringen, jag märkte nog att jag kom åt bilen bredvid när jag klämde mig in. Men jag tänkte att det var nog inte så farligt, om jag inte tittar efter så ordnar det sig nog, jag lämnar nycklarna och sticker. Hyrbilsfirman ringde en kvart senare. Hela sidan var skrapad.

”Oj då”, sa jag.
”Det måste du ha märkt”, sa killen på macken.
”Nej”, sa jag. Vilket var sant, men ändå inte.

Jag lomade tillbaks till OK Q8, tackade Gud för självriskreduceringen men gick ändå därifrån betydligt fattigare.

Det är sådana här händelser som gör att jag inte kan delta i fördömandet av Thierry Henry. Visst vet jag vad jag tycker är rätt här i tillvaron, men det är inte alltid jag lever upp till det. Och i vissa fall blir jag lat, har bråttom, tar en genväg, hoppas att jag ska komma undan med något jag innerst inne vet att jag inte kommer att komma undan med och så blir jag tagen i örat och tillfrågad om jag inte var medveten om att jag gjorde fel. ”Nej”, svarar jag då fast svaret borde vara ”ja, men jag hoppades att det skulle lösa sig på något sätt”.

Jag förmodar att det är precis så Thierry Henry gör när han försöker hävda att han ”instinktivt” tog bollen med handen mot Irland – han försöker placera sig mellan ”ja” och ”nej”, mellan ”skyldig” och ”icke skyldig”, precis som vi alla gör ibland, i ord och handling. Men eftersom han är en kändis och offentlig person naglas han fast vid sin halvdana position och tvingas försvara den.

Konsekvenserna av detta, av mäktiga och berömda personer som agerar som skamsna trettonåringar, kan bli hur komiska som helst (”I didn’t have sex with that woman”). Men det värsta är att jag förstår mekanismerna. Thierry Henry fuskade i onsdags. Men jag tycker inte att han är en fuskare. Det är en viss skillnad.

Read Full Post »

Fotbollsföreningarnas tid

Nästa års allsvenska innebär comeback för en fotbollsförening. Antalet fotbollsföreningar i allsvenskan kommer därmed att vara fyra till antalet. Proportionellt är det en hög andel, det innebär att 80 % av alla fotbollsföreningar som någon gång spelat i allsvenskan kommer att vara med. Som vanligt dominerar dock idrottsföreningarna, sett till numerärerna. Fem idrottsföreningar spelar i 2010 års högsta serie för herrar. Så här ser fördelningen ut nästa år:
Idrottsföreningar 5 (IF Elfsborg, Helsingborgs IF, Djurgårdens IF, Gefle IF, IF Brommapojkarna)
Fotbollsföreningar 4 (Malmö FF, Kalmar FF, Åtvidabergs FF, Trelleborgs FF)
Bollklubbar 2 (Halmstad BK, BK Häcken)
Allmänna idrottsklubbar 1 (AIK)
Atlet- och idrottssällskap 1 (GAIS)
Sportklubbar 1 (Örebro SK)
Allmänna idrottsföreningar 1 (Mjällby AIF)
Idrottsföreningen Kamraterna 1 (IFK Göteborg)

Lägg märke till att inte en enda idrottsklubb deltar i 2010 års allsvenska. Trots att nio idrottsklubbar någon gång spelat i högsta serien har vi alltså ingen för närvarande. IFK-föreningarna har heller ingen peak – endast en av åtta finns med.

Ja, det var allt för i kväll. Nu ska jag dricka upp min Boddington. Vi hörs!

Read Full Post »

Den synliga handen

Givetvis hade Fifa bort beordra omspel mellan Frankrike och Irland. Givetvis låter de bli att göra det av rädsla för att skapa ett precedensfall, för att slippa dränkas i krav på omspel sedan matcher avgjorts efter verkliga och påstådda regelbrott. Så enkelt är det. Irländarna får nöja sig med att bli en motsvarighet till 1978 års brasilianare och 1982 års algerier, offer för en orättvisa som gör att reglerna ändrats. Brasilien missade 1978 års VM-final för att Argentina kunde spela på deras resultat, Algeriet slogs ut 1982 för att Västtyskland och Österrike kunde spela på deras resultat – därefter har avgörande matcher spelats på samma klockslag. Det intressanta med reformen nu är att den fortfarande verkar vilja kringgå frågan om videobedömning – man ska introducera en femte domare, sägs det, men om denne ska få befogenhet att titta på repriser på en tv-skärm sägs det ingenting om.

Det har dragits en del paralleller till ett omspel mellan Uzbekistan och Bahrain i 2005 års VM. Skillnaden är intressant – då fick Uzbekistan en straff som sköts i mål, men först sedan en annan uzbek rusat in i straffområdet. Domaren dömde då indirekt frispark till Bahrain, istället för att låta straffen gå om, som hade varit det riktiga. Det var alltså en direkt feltolkning av reglerna, inte ett misstag beroende på en felbedömning. Om domaren i Uzbekistan hade godkänt straffmålet hade det, fotbollsjuridiskt sett, varit en parallell till det irländska fallet i veckan och det hade inte räckt för att Bahrain skulle kunna kräva omspel.

Sen finns det ju emotionella faktorer, som att Thierry Henrys hands var så uppenbar, ägde rum i en livsviktig match och erkändes av alla inblandade, inklusive Heny själv. Lägg därtill att hela världens befolkning, utom Roy Keane, skulle ha jublat om irländarna slog ut Raymond Domenechs uppblåsta manskap. Sånt räknas inte, men det borde ha gjort det. Som när den är Arsenalmatchen fick spelas om för ett par år sedan, när Marc Overmars dragit fördel av det där inkastet. Den juridiska situationen kan inte ha varit annorlunda än nu. Trots allt måste man ta hänsyn till det där begreppet rättspositivister avskyr, nämligen rättskänsla.

Read Full Post »

Older Posts »