Våren är uppenbarligen här, eftersom Svenska fotbollförbundet (sic) kickstartade den nya säsongen med publikfesten Supercupfinalen. Jag tänkte att ett år som detta, med ett långt VM-uppehåll i Allsvenskan när de svenska planerna är som mest speldugliga, borde man kunna lägga Supercupfinalen i juni. Uppenbarligen hade jag fel, eftersom Supercupfinalen satte ett eget publikrekord på enastående 2 518 personer.
Jag kände mig väldigt ovan vid att se svensk fotboll, men man kan ändå dra ett antal slutsatser av matchen.
1. Jag var inte ensam om att vara lite ovan. Tomas Olsson, till exempel, och domare Strömbergsson, verkade heller inte riktigt i fas ännu.
2. Dom som sturskt har tippat AIK som mittenlag lär tänka om.
3. Olssons övertända tacklingar i början skulle kunna härledas till den stenhårda konkurrensen på IFK:s innermittfält. Känns som om tio i princip likvärdiga spelare krigar om fem platser.
4. AIK:s tröjkragar har en konstig flärp i nacken som får alla spelare att se ut som om de har Anders Borg-frisyr.
5. Håkan Mild har en oroväckande tendens att bara värva spelare som bär hans egna karaktärsdrag, men Alexander Faltsetas såg i alla fall väldigt imponerande ut.
6. Det var en rätt tydlig straff när Nisse Johansson älgade in i Hysén.
7. Det var rappt av Bojan att slå den där frisparken så snabbt. Okej eller inte? Kan inte bestämma mig. Jag är övertygad om att vi under säsongen kommer att få se domare stoppa spelet för liknande grejer även om de sker på egen planhalva. Å andra sidan skulle ett hårt dömande av Bojan innebära ett postumt underkännande av Brolins/Milds 4-0-mål mot Bulgarien i VM 1994, och det vill vi ju inte.
8. Walid Atta spred armbågar och dobbar runt sig väl friskt, men släppte å andra sidan inte Hysén till ett enda läge.
9. Bojan Djordjics mun går fortare än huvudet, även i år. Hans indignerande Bengt Westerberg-uttåg ur Ekwalls studio var… förbryllande.
10. Om AIK och Blåvitt borde mötas oftare. Temperaturen i svensk fotboll höjs direkt. Kanske kan lobba för ett sommarmöte trots allt?
Mattias
Dillen
Jesper
M Hagström
Olle Svalander
Peronius
Roosvald
Weman
Det var en bedrövlig match. Efter matchen när jag var sur över bristande kvalitéer på rätt många ställen skrev jag lite att AIK aldrig skäms för sin fotboll. Man kan säga mycket om AIK, men det är inte möjligt att använda ordet gladfotboll.
Men det spelar ingen roll. Jag tycker att Hammarby och Örgryte ofta kan spela väldigt rolig fotboll. Jag tror nog att deras supportrar gärna bytt till sig AIK:s sätt att spela fotboll för att få smaka guld.
Förra året var vidrigt. Jag är blåvit, OK? Alla korsband spolierade säsongen. Men det lag som hade flest poäng (tänka sig!) och som vann de viktiga matcherna tog guld. Alltså är det bara att acceptera faktum och gratulera värdiga vinnare.
Jag tycker att AIK var värdiga vinnare även 1998 eftersom vi fan inte har andra sätt att utse vinnare på än att ge lagen poäng efter segrar och oavgjorda. Att de inte ens snittade 1 mål/match är faktiskt ointressant. För jävligt, möjligen, men ointressant. Det hör till med lite hets och att man är lite dålig förlorare.
Dåliga förlorare, förresten: undrar när folk som kommenterar på Sv Fans och på kvällstidningarnas nätupplagor slutar snacka om att Blåvitt fuskar? 🙂
Parallellen Bojan-Westerberg känns inte helt självklar. Vem skulle i så fall vara Ian och Bert?
Folk på Sv Fans och kvällstidningarna kommer sluta snacka om att Blåvitt fuskar när Blåvitt slutar fuska.
Det där med att Mild värvar spelare som han själv syns på ett annat sätt också – Göteborg måste vara det lag som skäller på domaren mest av alla. Olsson och Selakovic är ju framme efter varenda frispark och skäller och gnäller.
Tror dock att det är effektivt i längden, precis som Ferguson lyckats i England tror jag att det går att få domare att vackla genom att ständig påpeka deras misslyckanden – jag menar tänk er själva…
AIK har redan visat att de klarar av att hantera ett läge där fansen vill ha guld (som alltid) medans resten av landet utgår ifrån att de inte kommer att hålla hela vägen. Det startade redan sommaren 2009. Då malde de bara på med teknik, uthållighet och självförtroende. Det fortsätter att se ut så.
Ska också nämna att det var en solklar offside på 1-0-målet. Extremt konstigt att ingen såg det.
Daniel: 2009 kom de från ett läge där ingen trodde på dem. Men de flesta började tippa dem som segrare redan på sommaren.
Jag såg förresten inte den där Bojan-intervjun själv. Så jag trodde att han bara blev serb-sur i största allmänhet. Men om det är sant att han ansåg att en fråga om den felplacerade frisparken var att ”trampa på AIK”, då har de onekligen skruvat upp det lättkränkta storhetsvansinnet ytterligare ett hack.
Daniel: Jag tycker inte att det ser ut som offside på de repriser jag har sett. Däremot borde inte målet ha godkänts, men sånt händer.
Jesper: Har inte heller sett den, men Bojan insåg väl att han får betydligt fler och större kvällstidningsrubriker om han springer ut från intervjun i stället för att stå kvar och käbbla. Bra tillfälle att bygga upp ”AIK mot alla”-känslan lite till.
Cliff: Sen TFF slog Hammarby på Söderstadion 2004 efter mål på en liknande frispark är jag mycket tolerant mot liknande situationer. Domarn dömer, som vi brukade säga, Och som Bojan också kunde ha sagt, om han inte hade varit mer intresserad av att ägna sig åt intimidation av omvärlden.
petter: ”Göteborg måste vara det lag som skäller på domaren mest av alla. ”
Kan säkert vara så, men de tio minuter av matchen jag såg (klarade verkligen inte mer) var det AIK som konstant klagade på allt och alla påhejade av sin fantastiska publik. 2000 fotbollsfarsor som eldar på sina småglin på plan. Eller om det är tvärtom.
Idén med Supercupen tycker jag ändå inte är fel. Lagen spelar ju ändå ett antal träningsmatcher innan säsongen. Det är vettigt att höja upp några av dem (ungefär som man gjorde med Royal League) och göra dem lite mer betydelsefulla och intressanta. Nu fick vi en match inför 2500 betalande åskådare i mars. Det står en titel på spel, visserligen en som ännu inte har särskilt hög status och kanske inte heller kommer att få, men som ändå ger lite större mervärde jämfört med träningsmatcherna.