Bortsett från allt (att Nordkorea bjöd på det motstånd de gjorde, vad cool deras tränare var, och vilka var egentligen de där unisont stylade fansen?) lämnade jag kvällens match med en brinnande fråga: Hur bär man sig åt för att värva en nordkoreansk spelare?
För visst hade varenda spelare i det där laget höjt vilken allsvensk klubb som helst, och visst fanns där några som hade platsat i betydligt finare sammanhang än så.
Förhandlar man med Kim Jong Il? Med Politbyrån? Och vad betalar man med?
De har ju själva infört ganska krångliga motmekanismer mot valutaväxling, och sedan det där atomvapendebaclet med USA finns också diverse sanktioner och handelshinder man måste förhålla sig till. Samtidigt är Nordkorea i stort behov av annat än pengar: utöver i princip all högteknologi, sådana grejer som ris, olja och mjöl.
Kan Håkan Mild värva en spelfördelande mittfältare till Blåvitt för en tanker havregryn? Eller kan den där SKF-gubben i IFK-styrelsen äntligen bidra med något, som en vagnslast prima kullager?
Tänk om Ji löser landets eviga svältkatastrof. I så fall har vi nyss betraktat VM-historiens kanske mest betydelsefulla mål.
Ett skepp kommer lastat
15 juni, 2010 av Mattias
Alla alternativen du nämner låter tänkvärda, särskilt kanske att koppla in Håkan Mild som chefsrekryterare.
En annan möjlighet är att kallt vänta in sista matchen. Det kan trots allt bli så att Nordkorea hamnar på noll poäng efter tre spelade matcher, och att Politbyrån då signalerar att det finns ett antal britsar bakom taggtråd som vid hemkomsten väntar på syndabockarna.
I det läget behövs inget annat kontrakt än ett löfte om politisk asyl.
När Haiti slogs ut ur VM 74 gick det vissa rykten om att landets dåvarande diktator, Papa Doc, tänkte avrätta en eller annan alltför trögtänkt mittback. Minst en spelare hoppade då av, fick asyl i Tyskland och gjorde sen en hyfsad karriär i Zweite Bundesliga.
Det är möjligt att jag förläst mig på Declan Hills ”The Fix” och det är lika möjligt att jag bott för länge i Italien… men under 1:a hl av Brasilien-Nordkorea såg det ut som om brassarna bestämt sig för att det SKULLE stå 0-0 i paus. Så obegripligt långsamt och plottrigt spelade de och Ri Myong Guk behövde ju knappt ingripa alls.
Under förra VM:et var troligen 4-5 matcher (minst) fixade, och sedan dess har ju världens spelmarknader vuxit exponentiellt (i kristider tror många – även bland mina kompisar – att det går att spela sig ur problemen, tyvärr). Troligen har de asiatiska spelsyndikaten ännu större makt över vissa lag än tidigare.
Och Afrikas poängutdelning är lika dålig som vid tidigare VM, trots att inga spelarstrejker stört dem och trots hemmaplan… Usch, fula tankar!
Det finns ju ett par Nordkoreanska utlandsproffs. Har hört att dom tydligen har med sig en personlig kontrollant/partifunktionär hemifrån som bor med dom (familjen stannar självklart hemma) och ser till att dom är tacksamma mot Kim Jong-Il och inte tappar riktningen i sin ideologiska tro.
Tänk ett möte mellan en sådan kontrollant och Roger Gustavsson…
Tja, det vore väl inte konstigare än att Angolas portugis dök upp i Öster efter förra VM. VM är det stora skyltfönstret, men de svenska lagen får nog nöja sig med det som råkat bli över på mellandagsreans sista dag. Har nog en känsla av att nordkoreanerna redan gjort lite för bra från sig. Men en nyzeeländare skulle väl sitta fint?
Pa brittisk tv visade bilder pa nar Nordkoreas trupp fysade pa ett vanligt public gym, bland lokala muskelberg, for att de inte hade rad att abonnera ett eget gym.
Apropå Nordkoreas unisont stylade »fans«. Blev precis tipsad om denna fantastiska text: http://www.telegraph.co.uk/sport/football/world-cup-2010/7719050/Chinese-actors-to-cheer-for-North-Korea-during-World-Cup.html
[…] Ett skepp kommer lastat Det må vara en raljant text om Nordkoreas roll i fotbollsvärlden (och Nordkoreas roll i världen […]