Igår spelade Elfsborg mot ett lag vars namn är så obegripligt svårt att minnas att jag kallar dem Tetris. Det är ganska likt, och deras lagbygge påminde rätt så mycket om hur jag brukar spela Tetris: stora hål över allt. <p>Elfsborg har själva haft ett Tetrisförsvar i år. Ett snabbt sammanrasande kaos. Smärtsamt att se. Igår struntade man i försvaret och anföll istället hela tiden. Elfsborg vann med 5-0. Med tanke på chanserna hade 10 – 0 varit rättvisare. Men det som gladde mest var inte resultatet, utan glädjen hos spelarna.
Efter 4-0 presenterade Daniel Nordmark en ny segergest: masken. Han lade sig på gräset och juckhoppade fram. Och högt också. Senast jag såg den var det Malin Moström i Svts mästarnas mästare. Det var spektakulärt på ett annat vis. Nordmarks var mera atletisk.
Elfsborg kunde ha slagit sig till ro med 2-0. Eller 3-0. De kunde ha dragit ner på tempot, spelat ut bollen över sidlinjen, tagit tid på sig vid byten etc. Alltså maskat på det traditionella viset. Nu gjorde de inte det, eftersom så många av spelarna ville fram och göra mål, och göra roliga målgester. Det var glädjande.
Att maska och slösa tid kan bli viktigt i kommande matcher i Europa League-kvalet, men igår var det full fart framåt som gällde.
Apropå vårens diskussion om Elfsborg som ett lag som inte släpper fram unga spelare så avslutade man matchen med Hult och Larsson på planen. Båda födda 90. Larsson spelade från start. (Avdic, 21 hade klivit av och Nordmark 22 har vi redan pratat om. Men de har ju varit med länge. De räknas liksom inte.)