Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 3 juli, 2010

Mental övertid

Jag älskar verkligen att TV-kanalerna tar tittarna på allvar och förser oss med en massa nördig expertkunskap från besserwissrar som Ola Andersson och Jens Fjellström. Om man jämför med Arne Hegerfors-generationen, när analysen stannade vid ”bra skott” och ”dålig passning”, eller ännu hellre ”rolig fotboll” och ”tråkig fotboll”, så är det en enastående journalistisk utveckling.

Men var det nån som såg när Henrik Rydström gästade SVT nån gång under gruppspelet? Han sa (ungefär): ”Rita, det får Ola göra. Jag är mer intresserad av det mentala spelet”.

Under nästan alla kvartsfinalerna har det varit jättetydligt: Rit-Ola och Dubbel-Anders kan hitta hur många situationer som helst att rita pilar om och prata om löpvägar och ytor – men det som har avgjort matcherna är det mentala spelet.

Vad händer med Brasilien när de plötsligt hamnar i underläge? Varför knyter det sig? Hur kan man klösa upp knutarna? Och vilken energi holländarna fick efter sina mål! Det fanns en helt fantastisk scen på övertid, när tre-fyra holländare kom helt fria med målvakten och en försvarare, och skulle bara rulla in 3-1 och döda matchen. Brassebackarna var paralyserade och slutade spela, holländarna kom av sig, verkade inte tro att det var sant att de fick spela helt på egen hand – och VM:s bästa målchans resulterade i ingenting.

Du hade kunnat rita hur många pilar du vill på situationen, men det hade inte förklarat ett dugg.

Uruguay-Ghana? Gyans straffar! Han har hela den afrikanska kontinentens förhoppningar på sina axlar och drar straffen i ribban! Och går sen in och slår in den första straffen i avgörandet.

Och Tyskland-Argentina… vad är det som gör att Argentina aldrig under hela matchen agerar med självförtroende, medan Tyskland gör det från början till slut?

Det galnaste av allt var förstås den sista kvarten med tre straffar utan att det blev mål, tre stolpträffar före målet och ett antal på-gränsen-domslut. Det hedrar SVT-redaktionen att jag ännu (20 minuter efter matchslut) inte sett Ola A rita en enda taktisk pil på sin skärm. I stället pratar de bara om den tokiga matchen och eftersnacket är det bästa hittills.

En gång satt jag med Janne Andersson, då tränare i HBK, och hade pratat fotbollstaktik i en och en halv timme när han avbröt sig och sa: ”Men fan, Ulf, ibland handlar det inte så mycket om taktik. Ibland handlar det bara om att få energi i laget och gå ut och köra över dom andra jävlarna.”

Nästa steg i fotbolls-TV-utvecklingen? En Rydström-typ som bisittare i nästa mästerskap.

Annonser

Read Full Post »

I flicklagen jag varit lagledare åt bruka man få ordna med tjejernas frisyrer i pausen. Nån har luggen i ansiktet, nån har tappat en snodd eller en klämma så att man måste låna en extra. Jag antar att Maradona gjort något liknande i pausen, för Demichaelis kom ut med en frisyr där det långa håret plötsligt förts undan från tinningarna. Men det är tyvärr enkelt att konstatera: det hjälpte inte.

Jag trodde i mi fördomsfulla själ att ett utspelat Argentina skulle kunna förfalla till sina traditionella revanschistfasoner. Nu var det nästan så att jag längtade efter en tirad mot domaren eller en vansinnig eftersläng mot någon tysk: det hade visat att det funnits någon motståndskraft kvar i dem. Nu gick de omkring där på plan, lika handfallna och demoraliserade som Brasilien när de tappat den match de ägt till holländarna igår, och detta utan att någonsin ha ägt någonting. Detta utan att någonsin ha varit inne i matchen.

För det är klart att man kan säga att Argentina, före denna match, inte haft något riktigt kvalificerat motstånd. Det är klart att man kan peka på att de nu led sitt kraftigaste VM-nederlag sedan en 0-4-match 1974. Men då erinrar man sig också att det nederlaget kom mot Cruyffs holländare, och det tycker jag inte är någon orimlig jämförelse när man pratar om detta fantastiska tyska lag.

Jag säger inte att de kommer att vinna VM. Cruyffs Holland förlorade ju 1974 års final just mot Västtyskland, och det är inte omöjligt att det blir ombytta roller i en eventuell repris av finalen. Men precis som man minns Cruyffs Holland när man minns VM 1974, så tror jag att man kommer att minnas Thomas Müllers, Miroslav Kloses och Bastian Schweinsteigers Tyskland när man tänker på Vm 2010. Jag gör det redan, i alla fall.

Read Full Post »

Fanfar till Tysklands ära!

Vi gratulerar!

Efter 45 minuter i går var det Brasilien som såg ut som världsmästare. Sedan hoppades man på Ghana. Och trodde man på Argentina. Nu känns Tyskland oövervinnerliga, åtminstone om de får första målet och kan ligga och vänta på kontringslägen.

Det slutar väl med VM-guld för Paraguay, men i ett par dagar lyssnar vi till detta.

Read Full Post »

Åter på brottsplatsen

Nackdelen med att återvända dit där man berusad tillbringade kvällen innan är att man blir påmind om sådant man glömt. Således har man upplyst mig om att jag profeterade om en urartad match med minst två utvisade uruguayaner i paus igår. Jag ligger alltså lite lågt med både förutsägelser och förbannelser idag, i synnerhet med mötet Brasilien-Holland i minne. Jag har däremot en känsla av att om något lag kan bryta förbannelsen mot helfärgade dräkter så är det detta Tyskland.

Trots att muppduon Hussfelt/Kåmark har lyckats använda orden ”väloljat” och ”maskineri” sisådär tolv gånger redan.

Jag kan också berätta att Olle redan har brutit sitt löfte att bojkotta VM efter Ghanas sorti.

Jag får också veta att icke namngivna personer i soffan igår ägnade en del tid åt att spekulera över vilka uruguayaner som var ättlingar till tyska krigsförbrytare. Och att detta bemöttes med spekulationer om de bevisligen tyskättade ghananerna Boatengs och Hans Sarpeis föräldrar. ”Det gick ju många ubåtar till Ghana efter kriget”, som nån lär ha sagt.

Read Full Post »

I går började Europa Leaguekvalet, där Kalmar och Gefle var svenska representanter. Motståndet för di svenske kom från den europeiska fiskarstormakten Färöarna. Gefle tog en ganska komfortabel seger borta mot NSÍ Runavik (seger med 2-0) och står med ena benet i nästa omgång. Kalmar hade det tuffare hemma på Fredrikskans mot EB/Streymur (seger med 1-0 endast). Blir en spännande retur nästa vecka när smålänningarna intar Við Margáir inför dryga hundra åskådare.

Read Full Post »

På bilden ovan ser vi Uruguays landslag chilla vid grillen inför mötet mot Ghana (fotograf är den här VM-turneringens Tomas Brolin, Diego Forlan). Tydligen har dom med sig ett ton kött till Sydafrika från hemlandet – speciallevererat av Instituto Nacional de Carnes – för att vara säkra på att få bästa kvalitén. Kanske är det ett framgångsrecept från 1930 – då vi nog får utgå ifrån att Uruguays spelare bara åt kött från Uruguay – som prövas igen?

Fördelningen ser ut så här:

450 kg ryggbiff

200 kg entrecôte

75 kg flankstek

75 kg rumpstek

150 kg revben

50 kg filé

P.S. Gillar den optimistiska inställningen att bunkra med kött så att det ska räcka hela vägen fram till 11 juli. D.S.

Read Full Post »

Sydamerikas Sverige

”Sydamerikas Schweiz” brukade Uruguay kallas förr i världen. ”Sydamerikas Sverige” tänkte jag igår. Ungefär så här tror jag omvärlden kände när vi slog ut Rumänien i VM-kvartsfinalen 1994. Respekt och motvillig beundran, fast alla fan så mycket hellre skulle sett vår motståndare i semifinalen. Precis som Sverige 1994 har Uruguay ett kämpastarkt kollektiv med ett briljant anfallspar som tillskott (fast Forlán och Suárez naturligtvis är mer briljanta än Andersson och Dahlin). Precis som Sverige 1994 var Uruguay igår mer eller mindre uträknade (fast att ha en straff mot sig i förlängningens slutsekunder är en värre situation än något Sverige var utsatt förr då). Och precis som Sverige 1994 lär ett decimerat Uruguay vara hjälplöst i semifinalen.

Som sagt: respekt och motvillig beundran. Stämningen i tv-soffan på Mäster Eriksplan var proghanansk. Micke ansåg att Uruguay kom för billigt undan med straff mot sig och utvisning på Suárez efter den målräddande handsen (och det är lika lätt att hålla med från en moralisk synvinkel som det är svårt att räkna ut hur absolut rättvisa skulle skipas i ett sånt fall, förutom att genom helt enkelt döma mål). 15-årige Olle sprang från tv:n när Abreu slog in den avgörande straffen och svor på att han inte skulle se en sekund till av VM. Och jag, som gjorde allt jag kunde för att förhålla mig neutral och relativistisk, kunde ändå inte låta bli att veva det grymma ögonblicket när Gyan sköt straffen i ribban i det avgörande ögonblicket i huvudet när jag skulle somna. Många har varit nära i detta VM, många har snubblat på mållinjen. Men ingen har varit så nära som Ghana.

Read Full Post »