Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 28 augusti, 2010

God morgon (del 11)

Zlatangate närmar sig crescendot. I dag får vi förmodligen besked om det blir en flytt till Milan. I så fall en av dom märkligaste övergångarna någonsin i fotbollshistorien. Efter bara ett år är Barcelona redo att rea ut sitt dyraste köp någonsin. Inte för att Zlatan varit en flopp – för det har han verkligen inte varit – utan på grund av det diffusa gräl där både parter anklagar varandra för att både prata för mycket och för lite. Vissa kallar agent Raiola för galenpanna och en hel del av hans uttalanden är storkäftade och provocerande. Men han är knappast den enda agenten i fotbollsvärlden med diffus verklighetsuppfattning och glappande käft. Långt ifrån. Zlatan syns som en påfågel på gödselstack hemma i Sverige, men i den stora fotbollsvärlden – utanför Sundbyberg – är han lika vanlig som en måndagsmorgon. Ingenting han sagt eller gjort är egentligen något att göra en stor sak av, om man inte ägnar sig åt zlatansk kremlologi.

Barcelonas ekonomi är urusel, skulderna till dags dato är dryga fyra miljarder kronor. Hur gärna dom än ville köpa Fàbregas i somras, sket det sig eftersom dom inte hade råd. Att då ta en förlust på ytterligare en halv miljard kronor är fullständig galenskap. Att tunna ut truppen när Real Madrid förstärkt på alla håll och kanter, och är definitivt redo att utmana Barcelona igen är fullständig galenskap. Zlatan kan vara bångstyrig och egen, men han smittar inte sin omgivning med Ebola. Och! Zlatan kan vara briljant och han erbjuder Barcelona en möjlighet att spela fotboll på mer än ett sätt. Han är en lysande plan B om tiqui-tacan går i baklås. Att slänga bort den möjligheten är fullständig galenskap.

Varför denna galenskap?

Barcelonas självbild som més que un club är inget varumärkesbyggande snicksnack. Klubben är en symbol för Katalonien – speciellt när det går bra – och framgångarna ses som en tydlig indikator på katalanernas särställning. Skrapar man lite på ytan luktar det ganska mycket bajsbrun ideologi, men det glöms oftast bort eftersom det bara handlar om fotboll. Visst har Barcelona alltid välkomnat utländska superstjärnor och gärna kramat om dom ordentligt. Men aldrig förutsättningslöst. Lika mycket som det krävs stor briljans på plan, krävs det även oreserverad kärlek till allt som är katalanskt. Fråga Maradona vettja.

Just nu är den katalanska självbilden riktigt proppmätt. Barcelonas ungdomsakademi har inte bara gett klubben en ryggrad av tongivande spelare, stommen i det spanska landslaget är hämtad från samma akademi. Avgående presidenten Laporta har sedan VM-guldet insisterat att det var Barça som vann, inte Spanien. Givetvis ska det ses i ljuset av att Laporta siktar på presidentposten i Kataloniens parlament. Nationalism light funkar bra när väljare ska raggas, och att påminna om vem som var president när VM-guldet bärgades skadar inte heller. Men han är långt ifrån ensam om att ha den åsikten.

Icke att förglömma i sammanhanget är att Guardiola är katalan. Han är uppvuxen och fostrad i Barcelonas akademi. Han är på många sätt en levande symbol för allt klubben och regionen vill stå för. Att kritisera Guardiola – som både Raiola och Zlatan gjort – handlar inte bara om person, det handlar om hela Kataloniens ära. Gör man det väntar inkvisition. Spelar ingen roll om det kostar en halv miljard kronor och är fullständig galenskap.

Raus!

Annonser

Read Full Post »