Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2010

God morgon (del 11)

Zlatangate närmar sig crescendot. I dag får vi förmodligen besked om det blir en flytt till Milan. I så fall en av dom märkligaste övergångarna någonsin i fotbollshistorien. Efter bara ett år är Barcelona redo att rea ut sitt dyraste köp någonsin. Inte för att Zlatan varit en flopp – för det har han verkligen inte varit – utan på grund av det diffusa gräl där både parter anklagar varandra för att både prata för mycket och för lite. Vissa kallar agent Raiola för galenpanna och en hel del av hans uttalanden är storkäftade och provocerande. Men han är knappast den enda agenten i fotbollsvärlden med diffus verklighetsuppfattning och glappande käft. Långt ifrån. Zlatan syns som en påfågel på gödselstack hemma i Sverige, men i den stora fotbollsvärlden – utanför Sundbyberg – är han lika vanlig som en måndagsmorgon. Ingenting han sagt eller gjort är egentligen något att göra en stor sak av, om man inte ägnar sig åt zlatansk kremlologi.

Barcelonas ekonomi är urusel, skulderna till dags dato är dryga fyra miljarder kronor. Hur gärna dom än ville köpa Fàbregas i somras, sket det sig eftersom dom inte hade råd. Att då ta en förlust på ytterligare en halv miljard kronor är fullständig galenskap. Att tunna ut truppen när Real Madrid förstärkt på alla håll och kanter, och är definitivt redo att utmana Barcelona igen är fullständig galenskap. Zlatan kan vara bångstyrig och egen, men han smittar inte sin omgivning med Ebola. Och! Zlatan kan vara briljant och han erbjuder Barcelona en möjlighet att spela fotboll på mer än ett sätt. Han är en lysande plan B om tiqui-tacan går i baklås. Att slänga bort den möjligheten är fullständig galenskap.

Varför denna galenskap?

Barcelonas självbild som més que un club är inget varumärkesbyggande snicksnack. Klubben är en symbol för Katalonien – speciellt när det går bra – och framgångarna ses som en tydlig indikator på katalanernas särställning. Skrapar man lite på ytan luktar det ganska mycket bajsbrun ideologi, men det glöms oftast bort eftersom det bara handlar om fotboll. Visst har Barcelona alltid välkomnat utländska superstjärnor och gärna kramat om dom ordentligt. Men aldrig förutsättningslöst. Lika mycket som det krävs stor briljans på plan, krävs det även oreserverad kärlek till allt som är katalanskt. Fråga Maradona vettja.

Just nu är den katalanska självbilden riktigt proppmätt. Barcelonas ungdomsakademi har inte bara gett klubben en ryggrad av tongivande spelare, stommen i det spanska landslaget är hämtad från samma akademi. Avgående presidenten Laporta har sedan VM-guldet insisterat att det var Barça som vann, inte Spanien. Givetvis ska det ses i ljuset av att Laporta siktar på presidentposten i Kataloniens parlament. Nationalism light funkar bra när väljare ska raggas, och att påminna om vem som var president när VM-guldet bärgades skadar inte heller. Men han är långt ifrån ensam om att ha den åsikten.

Icke att förglömma i sammanhanget är att Guardiola är katalan. Han är uppvuxen och fostrad i Barcelonas akademi. Han är på många sätt en levande symbol för allt klubben och regionen vill stå för. Att kritisera Guardiola – som både Raiola och Zlatan gjort – handlar inte bara om person, det handlar om hela Kataloniens ära. Gör man det väntar inkvisition. Spelar ingen roll om det kostar en halv miljard kronor och är fullständig galenskap.

Raus!

Annonser

Read Full Post »

God morgon (del 10)

Grupp A:

Titelförsvararna Inter är storfavoriter att gå vidare. Men det kommer inte att bli någon lätt resa. Rafa Benítez må ha vunnit tunga titlar, men något rykte som trivselspridare och motivational speaker har han inte. Tror att kontrasten mot Mourinho kan bli för stor för en hel del spelare. Motståndet i gruppen är hårt också. Werder Bremen är hyfsat stabila i Champions League och kan mer än störa många lag både hemma och borta. Tottenham är som kossor på grönbete och har en väldigt hög högsta nivå, inget lag i hela Europa går säkert när Tottenham har en bra dag. Twente från Enschede är gruppens svagaste kort, men är faktiskt regerande mästare i Holland. Inte ens chans att Twente nollar sig igenom gruppspelet.

Tips: Inter och Tottenham.

***

Grupp B:

Vidöppen grupp där styrkeförhållandet mellan Schalke 04, Benfica och Lyon luktar status quo. Hapoel Tel Aviv är en småpigg outsider. Lyon gjorde det riktigt bra i Champions League förra säsongen, men känslan är ändå att Lyon långsamt håller på att dala kvalitetsmässigt. Hos Benfica gäller det motsatta, klubben har ett riktigt intressant lag på gång under tränaren Jorge Jesus (tidigare Braga). Ekonomin är i ordning igen – efter några kaotiska år – vilket gjort att Benfica inte behövt sälja ut sitt hela sitt talangfyllda lag, plus att möjligheterna att ersätta tappade spelare med kvalitet finns. Schalke är hyfsat rutinerade i Champions Leaguesammanhang och har en bra spelartrupp. Kan mycket väl räcka till avancemang. Hapoel räcker väl inte riktigt till, även om dom alltid är en svår nöt att knäcka hemma på Bloomfield.

Tips: Schalke 04 och Benfica.

***

Grupp C:

Manchester United vinner gruppen utan några som helst problem. Bakom är det lite mer öppet. Men bara lite. Valencia är försvagade genom försäljningar av David Villa och Silva och ekonomin är fortfarande inte balanserad, vilket gjort att vettiga ersättare saknas i dagsläget. Det som räddar Valencia vidare är att Rangers och turkiska Champions Leaguedebutanten Bursaspor (som mycket överraskande blev turkiska mästare förra säsongen) inte räcker till. Möjligtvis kan Bursaspor sno platsen av Valencia, men det skulle vara en stor sensation.

Tips: Manchester United och Valencia.

***

Grupp D:

Om inte Barcelona vinner den här gruppen lovar jag att ha på mig gula glasögon a’la Ernst Billgren hela 2011. Även när jag sover. Bakom Barça väntar kanske den mest ovissa kampen i höstens Champions League. Panathinaikos, FC Köpenhamn och Rubin Kazan är nog väldigt nöjda med lottningen och gillar sina chanser. Panathinaikos är mest rutinerat och framförallt fruktade hemma på Olympiastadion. Senaste två åren har klubben också kontinuerligt förstärkt sin spelartrupp med flera bra köp (Djibril Cissé, Kostas Katsouranis, Sebastian Leto, Jean-Alain Boumsong och Sidney Govou), kombinerat med att dom inte tappat några tongivande spelare. Rubin Kazan har lite överraskande blivit topplaget framför alla andra i den underskattade ryska ligan (rankad som nummer sex på Uefas koefficient) med två raka ligatitlar och i bra läge för att ta en tredje. Deras seger borta mot Barcelona förra Champions Leaguesäsongen väckte omvärlden och visade att laget är att räkna med. Barcelona lär säkerligen ta gruvlig revansch i höst – både hemma och borta – men det är inte dom matcherna Rubin behöver plocka poäng i för att gå vidare. FC Köpenhamn – a.k.a. Swedish Allsvenskan All Stars – hade grym flax mot Rosenborg i kvalet. Det betyder inte att dom per automatik är dåliga. Bra utdelning hemma på Parken – och lite stolpe in på bortaplan – kan faktiskt räcka hela vägen till andraplatsen.

Tips: Barcelona och Rubin Kazan.

***

Grupp E:

Bayern München är given favorit. Roma lika given favorit att komma tvåa. Fast jag vill flagga lite för Basel som gått starkt i både liga och Champions Leaguekval den här säsongen. Hemma på St. Jakob-Park är dom grymt starka och laget har inte tappat några tongivande spelare det senaste året. Rumänska Cluj kan störa i någon enstaka match – vilket Roma fått erfara tidigare – men har inte vad som krävs för något mer. Laget har inte blivit starkare dom senaste åren. En plats i Euro League skulle vara en liten sensation.

Tips: Bayern München och Roma.

***

Grupp F:

Tennisunderbarnet Chelsea går vidare. Enough said.  Olympique Marseille borde vara given favorit att komma tvåa, men två faktorer talar emot. Den första – och största – är att OM är OM. Kriser och katastrofer är alltid nära och det krävs sällan mer än en fjärt för att detonera en atombomb runt Stade Vélodrome med omnejd. Den andra faktorn är Spartak Moskva. Luzhnikis konstgräs och minusgrader är tunga fördelar. Slovakiska Žilina blir jumbo och tar max en poäng.

Tips: Chelsea och Olympique Marseille.

***

Grupp G:

Det närmaste vi kommer en dödens grupp i höst. Real Madrid är storfavoriter, men även Mourinho kan behöva några månader innan han får till sitt stuk på laget. Milan har vädrat ut en del av doften av elefantkyrkogård och har så smått börjat satsa på lite yngre spelare. Med en toktaggad Zlatan på topp (får vi förmoda) och dom nästan öronbedövande kraven att bli bäst i stan igen borde det bli fart på i Rossoneri framöver. Dessa båda giganter utmanas av två av Europas bästa platskolor, Ajax och Auxerre (för er som undrar, Guy Roux slutade som tränare för Auxerre 2005 efter dryga 40 år på posten). Både lagen är svårbedömda, det går ju aldrig att veta på förhand om det är en ny skörd Cruijff och Cantonas eller Bogarde och Mexés som odlas.

Tips: Real Madrid och Milan.

***

Grupp H:

Den i särklass mest osexiga gruppen. Arsenal promenerar hem gruppsegern. Shakhtar Donetsk plockar hem andraplatsen. Braga och Partizan Belgrad får slåss om Euro Leagueplatsen. Mycket mer än så finns det inte att säga om gruppen.

Tips: Arsenal och Shakhtar Donetsk.

Read Full Post »

God morgon (del 9)

Lars-Åke Lagrell hotar med att sätta in militären om inte AIK:s  orangea svans lugnar ner sig. Eller tja, hotar är kanske fel ord, men att han pratar om Vitryssland som ett föregångsland när det gäller ordning och reda på fotbollsmatcher är både märkligt och upprörande. Vitryssland är det europeiska land som är allra sämst på demokrati och mänskliga rättigheter. Valen är riggade och all form av offentlig kritik riktad mot president Aleksandr Lukasjenko – och hans kumpaner – leder till våldsamma och statssanktionerade repressalier. Vitryssland är en militär- och polisstat med bra smink (nåja).

Att Lagrell flirtar med vitryska problemlösningar är äckligt, dumt och fel. Det blir ungefär som när Göran Persson talade om det var fint att det var sådan ordning och reda i Kina, eller när Kungen hyllade Sultanen av Brunei för att han var nära folket. Ridå.

***

Den sista fasen i att göra Zlatan person non grata i Barcelona har inletts. Köksnissen Raiola har ordnat med förberedelserna i köket sedan länge och nu har köksmästare Zlatan stigit in och lagt garneringen. Nu handlar allt om att devalvera dom 700 miljoner Barcelona investerat så att en övergång till Milan blir möjlig. Skulle han fastna i Barcelona har Guardiola säkerligen ordnat med ett frysrum dit dörren endast öppnas om det blir fullständig skadekris.

***

I går kväll jag tittade på professionellt underhållningsvåld. Satt ringside på en kombinerad thaiboxnings- och MMA-gala och blev nedstänkt av både blod och svett. Trodde jag skulle hata det på förhand, men skulle hyckla om jag inte erkände att jag upplevde en viss fascination av tvekampen. I dag försöker jag förstå varför jag gjorde det.

***

Somnande framför teven med en träningsmatch mellan Barcelona och Milan som bakgrundsbrus. Innan ögonen slog igen helt blev jag lite varm inombords när jag såg hyllningarna Ronaldinho fick på Camp Nou (något Zlatan knappast kommer att få uppleva den dagen han återkommer). Innan avspark visades även en del bilder från Ronaldinhos dagar i Barcelonatröjan och jag påmindes om hur lätt det är att glömma. Ronaldinho var helt briljant under några år (och hans matchvikt var betydligt mindre). Finaste minnet som väcktes var när han fick en stående ovation på Bernabéu efter att ha fältmarsalkat och dribblat Barcelona till en förkrossande seger mot Los Blancos.

Read Full Post »

Ask me tomorrow

Det var ett tag sen. Och det har delvis att göra med att jag haft mycket att tänka på sen jag satt i en hotellmatsal i Norrköping för vad som känns som minst ett halvår sen och knackade ner mina slutord från VM. Men även för att jag bara hunnit se en fotbollsmatch sen dess. Det var Malmö FF-Gais på Swedbank Arena i Malmö och jag skrev ingenting efter den; och det är jag så här i efterhand ganska glad över.

Det jämrades nämligen en hel del omkring mig efter den matchen. MFF:s 1-0-seger vägde lätt i jämförelse med de osannolika målsumpningarna, de från självförtroende tydligen kliniskt befriade MFF- forwardsen, den nervösa andrahalvleken där ett skitmål för Gais inväntades med närmast stoisk resignation av mina annars minst av allt stoiska grannar. Det bristande förtroendet för MFF-ynglingarnas stabilitet kan inte uttryckas bättre än att det allmänt uppfattades som en trygghet när Jeffrey Aubynn kom in. Nej, fy fan, tyckte folk omkring mig, så här kom man inte ikapp Helsingborg. Och det allra minsta man kunde begära av Rolle Nilsson, det var att han fort som fan skulle peta Mehmeti.

Hade jag skrivit efter den matchen skulle jag skrivit något åt det där hållet. Det jag trodde jag såg var ett Malmö FF som fallit tillbaka i sitt klassiska ineffektivitetsmönster, som fortsatte att trampa vatten på samma sätt de gjort fram till i våras. Nu, en månad senare, inser jag att jag såg någonting helt annat. Det vi borde ha tagit fasta på var de många skapade målchanserna, det totala spelövertaget, det faktum att Gais faktiskt aldrig ens var i närheten det hossemål mina grannar väntade på.

Sånt vet man nämligen bara i efterhand. I senaste Offside dyker frågan om fotbollens osäkerhetsmoment upp ett par gånger – journalisten Philippe Auclair erkänner öppet att han faktiskt väldigt sällan förstår varför fotbollsmatcher slutar som de gör, Jörgen Lennartsson pratar om slumpens (eller åtminstone ögonblickets) roll, med Hollands vändning mot Brasilien i VM som exempel. Jag erkänner att jag ibland tycker att det är lika svårt att förstå vad jag har sett överhuvudtaget. Åtminstone inte förrän jag fått ett par veckor på mig.

Read Full Post »

God morgon (del 8)

Marcus Rosenberg hade försvunnit helt ur mitt medvetande. Inte ens i helgen när jag kollade Turn- und Sportgemeinschaft 1899 Hoffenheim e.V  mot Sportverein Werder Bremen von 1899 e. V. (där Werder åkte på storstryk) slogs jag av tanken att Rosenberg borde få chansen eller liknande. Men ryktet om hans död är tydligen överdrivet. Vågar man hoppas att gårdagens mål är början på en andra vår för honom? Både i Werder och landslaget.

***

Nu innebar Rosenbergs mål att vi går miste om Antonio ”Tantansiktet” Cassanos Sampdoria i Champions League. Lite synd tycker jag, då Sampdoria alltid varit en av dom mer sympatiska klubbarna i Italien och deras tröjor är kanske fotbollsvärldens snyggaste.

***

Att Sevilla missar Champions Legaue kan nog vara bra för spänningen i La Liga. Laget har alldeles för tunn trupp för att kunna konkurera på två fronter.

***

Att peka finger åt Zlatans agent Raiola är väldigt enkelt. Men vi ska aldrig glömma vem det är som betalar Raiolas lön i slutet av månaden. Vilket faktiskt är förståligt. Vem hade inte hållit en agent – hur galen och förtjust i gelato han än må vara – under sina vingar om han sett till att dubbla lönen vart och vartannat år kombinerat med fläskläggsfeta sign ons vid varje klubbbyte?

***

Robert Laul kan man tycka mycket om. Jag gillar hans dammsugarförsäljarestil och bloggen är alltid underhållande att följa. Men ibland blir det kortslutning och självmål. Som i går. Köra lobbykampanj för att Kim Källström ska hota sig till en plats i landslagets startelva är väldigt märkligt. Har nästan svårt att tro att han menar allvar. Är det månne en ivrig nattchef eller redaktör som vill ha lite konflikt och satt honom på uppdraget? Eller har han groggat med pappa Källström hemma på Västkusten i sommar?

***

Om Malmö FF får in en riktigt bra dubbelnelson på den allsvenska guldstriden kan många knopar släppa. Det kan bli startskottet på en väldigt lång dominans. Vid sidan av planen ligger Malmö tio år före sina allsvenska konkurrenter. Förr eller senare ger ett sådant övertag poäng en masse. Speciellt som ingen annan klubb i Sverige visar några som helst tecken på visioner eller växande muskler.

***

Till sist lite ishockey: Vad tusan är det Foppa försöker bevisa genom att ständigt tala – i samma andetag – om sin onda kropp och comeback?

Read Full Post »

Det är ju lätt att konstatera att Zlatan Ibrahimoviç, som fyller 29 år om en dryg månad, med sin förmodade flytt i förtid, från Europas bästa fotbollslag, med detta kan bokföra sin karriärs första rejäla motgång.

Man kan ju säga att det är rimligt, att det kommer med åren, att det är extremt få förunnat att bara fortsätta uppåt exakt hela tiden i sin karriär.

Men likväl: Det var inte så här det var tänkt. Zlatan skrev ett fyra år långt kontrakt med FC Barcelona. Han skulle stanna några säsonger till. Kanske rentav karriären ut. Jag är rätt säker på att han umgicks med sådana tankar.

Man kan så klart också fundera på det rimliga att släppa en spelare som var lagets stora stjärna under hösten 2009. En spelare som gjorde näst mest mål under hela säsongen.

I det sammanhanget kan man ana att det finns andra skäl än de strikt fotbollsmässiga till att Guardiola kan tänka sig släppa svensken.

Samtidigt: Men den tänkta flytten till Milan så återgår Zlatan (i så fall) till den strategi han haft tidigare i sin karriär. Dels att komma till en klubb där han är ett tydligt förstaval på sin position och dels att komma till en klubb där han har en möjlighet att lyfta laget, att ta dem till en högre nivå.

Så var det i Ajax, Juventus och Inter. Flytten till Barcelona var en dröm, men en dröm som egentligen bara kunde misslyckas. Laget hade vunnit exakt allt säsongen före; rimligtvis kunde de inte upprepa den bedriften en gång till.

Jag hörde Glenn Strömberg kommentera det här igår kväll. Och Glenn han brukar ju veta vad han pratar om. Han tyckte det vore en bättre idé om Zlatan gick till Real Madrid. Eftersom han säkert skulle få spela där. Jag förstår inte riktigt det resonemanget. Om det är någon klubb där det är jäkligt trångt i startelvan (även efter att van Nistlerooy, Raúl och Gutí lämnat) så är det Real Madrid. Jag tror Zlatan får mycket mer speltid i Milan.

Dessutom: Zlatan kommer att få det tufft i Milano. Inter-fansen kommer att göra det besvärligt för honom under derbyna. En situation som passar Zlatan perfekt.

För att inte tala om att hustrun Helena hela tiden sagt att hon saknar shoppingen i Milano. Bara en sån sak.

Read Full Post »

God morgon (del 7)


Rolling Stones & Premier League

***

Var som bäst på 60- och 70-talet.

***

Vanligt folk har inte råd att uppleva spektaklet live längre.

***

Domineras av två giganter numer, resten är utfyllnad; Brian Jones är död och Liverpool vinner aldrig ligan igen.

***

Bluesen och hjärtat är sedan länge borta, men har ersatts av allt större ljusshower, glitter och fyrverkerier på slutet.

***

Hade det betydligt tuffare med media förr i tiden. Nu är allt styrt av PR-folk och media gör vad som helst för en exklusiv kvart och en tittin backstage.

***

Ölkonsumtionen är inte vad den varit. Ingen spelar bakfull längre.

***

Hjälper äldre krönikerande män att tro att klockan fortfarande är… Summer of Love.

***

Båda säljer mer än gärna ut sina själar till öl- och godisföretag.

***

Umgås helst med prinsar och miljardärer.

***

Är varje tatueringsstudios bästa vän.

***

Har aldrig haft en tysk manager.

***

Bråkade mest under 80-talet och det var nära att hela skiten fick läggas ner.

***

Städade ur hörnen, polerade ytan och blev pengafabriker i början 90-talet.

***

Är numer rikast inom sin genre.

***

Både Mick Jagger och Wayne Rooney är officiellt 178 cm. Alla som träffat dom i verkligheten påstår att dom är kortare.

    Read Full Post »

    « Newer Posts - Older Posts »