Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2010

Ett ariskt lag

I Holland kräver nu främlingsfientliga politiker att fotbollsklubbar ska hindras från att ta in allt för många spelare med bakgrund i andra länder. Anledningen är att man anser att barn, för det är vad det ofta handlar om, med invandrade föräldrar bråkar mer och ställer till fler problem.
Det är naturligtvis avskyvärt på alla vis. Att ens argumentera mot det känns smutsigt.
Om det är något som fotbollen kan och bör  och vill göra så är det väl att skapa känslan av gemenskap, öka förbrödringen eller försystringen och arbeta för människornas lika värde? Är det på någon arena som reglerna är tydliga och klara och där barn kan lära sig detta på ett enkelt och naturligt vis är det väl på fotbollsplanen? Antagligen är det därför PVV nu vill sätta stopp. Eller så är det en fotbollspappa som sett sin son konkurreras ut av en spelare med annan hudfärg som fått fel i huvudet.

Jag tycker att Uefa bör agera. De har regler för hur politiker får och inte får blanda sig i fotbollen och detta borde vara över gränsen. Det vore klädsamt om Uefa tydligt deklarerade att om detta förslaget går igenom stängs VM-finalisterna av från allt internationellt spel.

Annonser

Read Full Post »

Jo, plötsligt erinrade jag mig ett inlägg från i våras på THS, efter bara två omgångar. Jag ser ingen anledning att vara omotiverat ödmjuk, ni kan själva läsa här.

Annars kan jag citera slutet, som en sorts teaser:

Och därför så säger jag det som man inte ska säga efter två omgångar, men som alla de som var på Swedbank Stadion idag kunde se med egna ögon.

MFF har en spelidé. Och den kan bära riktigt långt.

Read Full Post »

Jag vaknade halv fem i morse. Ni vet varför. Om det var svårt att sova natten före matchen igår, så var det inte mycket lättare efter. Och jag åkte ändå hem med min 10-årige son från Swedbank, efter pokalen delats ut, hem och köpte thaimat på vägen i Skurup och skålade i vin med hustrun som stannade hemma igår.

Min son var med 2004 också. Han minns det inte. Men han minns våra minnen, som vi berättat för honom. Igår fick han ännu ett minne från livet. Triumfatoriskt ska han åka till skolan idag och le, från öra till öra, mot alla TFF:are på Klagstorps skola. För sina barnbarn ska han berätta att han var där, när MFF fyllde hundra år och vann SM-guld.

Nu är klockan 06.48 och jag har inte många minuter på mig att skriva något vettigt här. Men jag vill säga något om att jag fick rätt till slut. Om hur jag jublade över att Ulrich Vinzents till slut fick ordning på sina inlägg och i matchen mot BP serverade Aubynn en boll vid bortre stolpen, ett inlägg värdig en ung Beckham.

Och jag vill säga att Daniel Larsson, som jag tjatat på större delen av hösten, för att han inte gjort som de andra i laget, jobbat efter MFF:s tresekundersregel, att man ska vinna tillbaka en förlorad boll på tre sekunder alltså, nu till slut börjat jobba efter den modellen. Igår fick han en taskig första touch, tappade bollen till Robledo, men gick på omedelbar jakt för att återerövra den, stressade Robledo till att sparka i marken, vann bollen, slog en magisk höger yttersida till Jiloan Hamad, som stötte in 1-0 efter 17 minuter.

MFF fick det där tidiga målet som vi alla önskat oss, för att vi visste att det skulle lösa alla nervtrådar.

För övrigt tycker jag Peter Birro summerar delar av mina känslor så väl i den här krönikan. MFF:s seger igår är sannerligen en seger för alla. Jag tror Jens Fjellström tänkte åt det hållet också, när han i eftersnacket påminde om att MFF:s 25 spelare härstammar från 20 länder. Det är exakt ett sådant lag som Sverigedemokraterna inte vill ha i vare sig Sverige i Allsvenskan. Jag har bekanta som röstar på SD och håller på MFF. Jag förstår än mindre hur de tänker idag.

Och ja. Jag skojade mest om det där med ”att jag fick rätt till slut”. Jag vet att det finns rättrogna supportrar därute som skakat på huvudet åt mig hela hösten. Man kritiserar inte. Man hejar. Ni har rätt. Och jag har rätt. Vi har alla rätt. Idag i alla fall. Idag, när vi alla ler mot en blå himmel. Och ser fram emot Champions League.

Read Full Post »

From Borås with sadness

Håll i dig nu. Detta är bara lite krångligt. Jag har en pseudonym. Ibland skriver jag som mig själv och ibland som pseudonymen Mats Hård som håller på GIF Sundsvall. Ibland vet jag inte vem som är vem. År 2006 på hösten ringde Mats Härd på GP och frågade om jag kunde skriva en text inför Elfsborgs avslutning. Vi skulle ta var sin sida. Härd och Hård. Var sitt lag. I mitten skulle de ha en bild på Ishizaki. Bra, sa jag Hård.

Detta skriver jag inte enbart för att få prata om mig själv. Bland Elfsborgs fans har nämligen årets säsong varit en flopp. Folk som för sex år sen hade varit nöjda med tre poäng mot Gråvitt och en 10e plats kräver nu allas avgång. Vissa talar nostalgiskt om åren i botten och de spännande streckstriderna. Jag har försökt att illustrera detta, men inte lyckats. Men så hittade jag Mats Hårds gamla profetia från 2006 i datan och vips förstod jag. Så här är den. Beskrivningen av hur det känns i Borås just nu. Precis fyra år senare.

Dagens kamp handlar inte om att vinna guld, utan om att förlora. I den konsten har Elfsborg 45 års erfarenhet. Det är den rutinen som avgör idag.

Om bästa laget alltid vann kunde Elfsborg åka direkt till Grand i Borås och öppna skumpan. Årets variant av Elfsborg är den starkaste sen laget kom tillbaka till Allsvenskan 1997. Speciellt efter VM, när backlinjen blev komplett och Anders Svensson förklarade för tränare Haglund att han skulle spela i mitten. Inget annat lag har kapacitet att spela samma snabba passningsspel högt upp i banan. För första gången har de också ett stabilt försvar som inte bjuder på mål (som i premiären förra säsongen när GIF Sundsvall inledde resan mot botten).

Men sånt har ingen betydelse idag. För detta är fotboll och bara ett barn tror att bästa laget vinner. Haglunds gubbar utmanar gamla och mycket starkare krafter.

Det finns en sorts lag som jag kallar för ”anrika skitlag”. Det är de som firat 100 år och som en gång varit stora. Efter ett halvsekel av dåliga värvningar, (mer…)

Read Full Post »

Vad kan få en avdomnad fotbollsbloggare att rycka till?

Att en ännu tröttare björn är på väg ut ur sitt ide.

Lars Lagerbäck är alltså högaktuell för IFK Göteborg, och det är inte utan att man skakar till. Jag satt hemma och gnällde över ännu en flat IFK-prestation efter Örebromatchen häromdagen och sa rakt ut i rummet att det borde vara dags att byta tränare. Catrine, som genom att leva med mig omedvetet skaffar sig allt mer fotbollskunskaper, undrade om inte Olssons och Rehns resultat varit ganska bra?

Jo, resultatraden 1-3-2-8 (typ) ska man väl inte skämmas för, om det inte vore för att inget tyder på att årets mellansäsong kommer att följas av ännu en. När spelare uppträder så håglöst som Blåvitts gjort i år, när ex-spelare som Berg och Wernbloom på avstånd kritiserar tränarna, då känns det uppenbart att det är ett problem i ledningen.

Att Håkan Mild skulle flörta med Lagerbäck är ingen skräll. Och Lagerbäck har gång på gång upprepat hur imponerad han är av Blåvitts strategi och Milds principer. Och vem var inte det, fram till förra säsongen?

Då var IFK Göteborg laget som gav unga spelare chansen, som försåg ungdomslandslagen med drösvis av spelare och som lyckats bryta det förutsägbara 4-4-2-spelet som alltid varit lagets signum, på gott och ont.

Vad skickar då en värvning av Lagerbäck ut för signaler? Sveriges mest erfarne tränare, en man med internationella meriter, en tränare som kan göra resultat med begränsade resurser. Skulle Mild landa värvningen av den förre förbundskaptenen är det en markering om att IFK Göteborg är att räkna med och menar allvar.

Och om det är några supportrar som skulle kunna älska Lagerbäcks defensivfotboll med hängslen och livrem är det Blåvitts. Det var ju så IFK nådde framgångar under Roger Gustafsson, och det har aldrig funnits några som helst krav på att Blåvitt ska vara ”lirarnas lag” eller något annat populistiskt och icke-produktivt.

Men sen då?

Säsongens debacle har solkat klubbens rykte, och de positiva vibbarna från 2007, 2008 och 2009 är plötsligt långt borta. Vad tänker en ung talang om att komma till Blåvitt för att bli coachad av Lagerbäck? Ser han chansen att utveckla sitt defensiva positionsspel för att senare i karriären vara en fullfjädrat utbildad tvåvägsspelare? Eller ser han en tränare som hellre spelar en högerfotad innerback som vänsterback än en naturlig kantspelare? Ska Robin Söder bänkas eftersom han fortfarande behöver förbättra sitt defensiva spel?

Ser de en klok nestor eller en gubbjävel som är ännu tråkigare än Jonas Olsson, och skulle kunna vara hans pappa?

Lars Lagerbäck skulle kunna göra fina resultat med IFK Göteborg. Men lika lite som han var framtiden för landslaget borde han vara det för IFK Göteborg. Ni såg hur FCK satte stenhård press på Barcelona direkt från avspark i båda halvlekarna i går. Jösses, om Blåvitt möter Linfield i kvalet till kvalet till Europa Leaguekvalet kommer Lagerbäck säga till spelarna att bara lyfta långt första kvarten, bara ligga rätt i positionerna, tills vi kanske kommit in i matchen.

Min magkänsla (som i och för sig inte är lika utvecklad som Nils-Eric Johanssons) säger att det här blir av. Men då måste Blåvitt se till att ha assistenter som är dokumenterade glädjespridare, skojare och humörhöjare. Fråga gärna Tommy Söderberg.

Det kommer att bli en surrealistisk upplevelse att höra klacken skandera ”Lagerbäcks blue-white army” när säsongen 2011 drar i gång.

Read Full Post »